"– Det är en häftig upplevelse att vara genomskådad samtidigt som man är älskad, tillägger han." Citat Per Eriksson i Sydis.
Är det vad kärlek just är? När man genomskådat någon och "ändå" älskar. Man älskar för att man genomskådat. Tack vare.
Samtidigt verkar det vara vanligt att inte skåda genom utan bara ytligt se det man vill se, utan att ta reda på hur det är. Som att älska med släckt lampa. Manipulera spegelbilden.
Det klart att förälskelse är trevligt. Men i långa loppet är det ett vansinnigt tillstånd. Och förälskelse handlar mer om en själv än om den andra. Kärlek handlar om den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar