Hur går det med ståuppen? Frågade en kompis häromdagen.
Jag har insett mina begränsningar, att det inte är en av mina bästa grenar. Jag har helt enkelt inte funny bones. Och det är skönt att lägga bakom mig, eller med mig kanske jag ska säga. Jag bär mina försöka med mig och jag är stolt över dem. Men att prova och inte hänga fast utan istället komma till klarhet är benådat. Att släppa när man ska. Men att ha provat. Det är något det!
Alla dessa utmaningar som jag utfordrar mig med! Det ÄR något det. Jag gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar