Jag kan läsa dina tankar! Muhaha

Not. Redan första terminen på psykologutbildningen började det. "Jaha, så då kan du läsa mina tankar nu då?" "Oj, då finns det saker som vi inte ska prata om då." "Så då kan du se igenom mig och förstå allt om mig och min barndom och, och..." I början sa jag att nej, men guuud så är det ju inte, så klart. Sen sa jag att jamen psykologiska utredningar gör man inte på en kvart och man sitter inte och analyserar folk hela tiden. Så tänker jag att tror folk verkligen att man går in i sitt arbetstillstånd, med krävande aktivt lyssnande som är hårt arbete, där samtalssituationen inte är jämlik, att man arbetar med interventioner, analyserar, arbetar, arbetar, arbetar - när man är privat? Visst får man en ökad medvetenhet om människor och personlighet och patologi, mönster och samband och kanske övar upp en bedömningsförmåga som gör att man lättare kan förhålla sig till olika tillstånd och uttryck. (Och det är nog detta som många människor är rädda för tror jag.) Men när jag är privat är jag just det och avbryter och säger töntiga saker och fördomsfulla saker och jääätteborderlineiga saker och går i försvarsställning och använder dåliga försvarsmekanismstrategier osv. När jag jobbar gör jag det, och det är intressant hur himla jobbigt det är att föra professionella samtal, jag märker hur hela min kropp förändras och att jag går in i ett annat tillstånd och en timmes samtal med en klient är oerhört krävande. Herregud, en aspekt är hur ego är folk egentligen, tror de att man skulle orka göra detta tuffa arbete lite på kul som ett fritidsintresse för att de är så intressanta? Nåja. Numera säger jag att javisst vet jag allt om dig och förstår precis allt som du har i ditt bagage och hur känns det egentligen att veta att jag ser dig helt naken? Och förresten, hur hade du det egentligen med din mamma och pappa när du var liten? Jaja. Att välja att bli psykolog är kanske att ge sig in i domänen att "man vill ju bli psykolog för att man vill diagnosticera och behandla sig själv eftersom man är så wacko". Så kanske det är. Men psykologarbetet är ett komplicerat, komplext och kompetent arbete som kräver många års kunskaper och erfarenhet och då kanske man inte kan vara hur wacko som helst? Eller?