Jag har terapipaus. Min terapeut ska på konferens och på utbildning. Varför berättar jag detta? Jo, för att min terapeut inte är purung och fortfarande utbildar sig. Det tycker jag är häftigt! I förlängningen betyder det att mitt kommande yrke är världens bästa yrke. Jag inte bara får fortsätta utbilda mig utan det ses snarast som bra, för att inte säga nödvändigt. Ska man orka bära en massa måste man få släppa ut och fylla på. Ibland kan jag tänka att det var synd att jag inte påbörjade min utbildning tidigare men samtidigt känner jag att jag inte var mogen förrän nu. Och det är häftigt, många av mina kursare som förstås är mycket yngre än jag är både så kloka och mogna.
Jag har alltså paus, förvisso bara två veckors uppehåll men det känns länge i terapisammanhang. Värre ändå är att jag bara har tio gånger kvar på min utbildningsterapi. Sen får jag betala helt själv, igen. Och vi får se, det kanske jag kommer att göra. Fast framöver kommer jag att ha handledning i en sisådär 3,5 år åtminstone. Pengarna får gå till annat. Ett tag.
Pengar ja, terapi är inte billigt. Men det är värt varenda öre. Det är en fascinerande situation att få fokusera på sig själv och utforska. Och när jag lyssnar runt är det en massa kompisar som går i terapi, kortare eller längre tid, och hittar en massa nytt hos sig själva. Ja, är du minsta nyfiken på dig rekommenderar jag varmt en sväng i stolen, på divanen. För att citera en rekyterare jag träffade för några år sedan så sa hon att hon tänkte att alla chefer framöver skulle behöva gå i terapi för att bli bättre chefer. Och människor också?!:-)
PS. Ska du gå i terapi är det allra viktigaste att det känns bra mellan dig och terapeuten. Och så måste det vara en leg psykolog och leg psykoterapeut också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar