Nätdejta?

Nätdejting är ett alternativ som jag borde prova, har jag hört. Men det har jag gjort, som jag också redogjort på denna blogg, och gillade det inte. Kanske var jag inte tillräckligt grundlig i mitt försök men nej, det är inte min grej.

Visst kan det väl finnas fördelar om alla är singlar som alla vet att nu ska här dejtas för att det ska bli till en relation eller möjligen, men helst inte, "bara" en vänskapsrelation. Men så är det ju alla dem som inte alls är singlar eller ute efter en seriös relation eller inte alls ser en människa utan bara sex för att inte tala om dem som vill piffa till sin relation antingen genom en sidanomhistoria eller trekant och gud vet allt jag har läst om. Intressant som studie, okej.

Jag tänker också på den mängd tid som går åt till att försöka skriva för att bli förstådd, förstå vad som skrivs, läsa mellan raderna, förstå vem som kan skriva så att det som skrivs är vad som försöker sägas. Jag tänker på den tid som man kan tillbringa framför datorn för att försöka skapa relationer i verkliga livet. (Nu kanske du tänker att ja men bloggandet då, är inte det just en virtuell relation? Jo, kanske jag svarar då, men bloggandet ger mig något!)

Hellre går jag på kvällskurs, tränar på Gerda, engagerar mig i barnens föreningsliv, jobbar extra, läser en bok, hänger på universitetet, går ut med hunden. Samtidigt som jag möter andra människor har jag trevligt, förkovrar jag mig, rör på kroppen. Skulle jag då råka ramla över en trevlig singel, fine, men då har jag åtminstone GJORT saker och inte sorterat framför en datorskärm och sedan på eventuella fika, efter fika, efter fika som i de flesta fall inte haft mening.

Och, jag är rätt förtjust i min singeltillvaro. Men visst, come on, motbevisa mig gärna.