söndag 17 februari 2008

Koma, capiche!

Det är inte alltid skojigt att höra mina egna ord ur mina söners munnar...

Men när den yngste klämmer till med capiche efter någon av mina bestämda utläggningar, så klockrent, så tajmat, med fullständig innebörd kunde jag inte sluta skratta på bra länge. Till saken hör att tillfället när jag första gången klämde capiche finns inspelat, vi lyssnade då på direkten och jämförde, och likheten med mitt och hans sätt att uttala kraftord är bubblande och energiskt.

Komatrött är jag nu.

Inga kommentarer: