Vid närmare eftertanke var det ju rätt trevligt att få en ros! En timme efter att jag ilsket bloggade igårkväll... Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig, eller? ;-) Nåja, det fanns inget slentrianmässigt över rosen utan rar innerlighet och det kanske ändå är det som räknas. Det var ändå inte en bakelse eller en rosa/röd kudde med tofsar på. Fniss.
För övrigt är det nog så att jag är en sådan typ som har mycket omkring mig. Just nu är det mycket och jag känner att jag ser i kors av trötthet emellanåt. Samtidigt är det ju det här som är livet som jag ser livet.
En riktigt god helg önskar jag dig!
Kram
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar