är ett stort ord. Jag har läst Tomas Böhms bok Hämnd (ja, jag är snabbläsare och det är ju praktiskt när det finns så mycket som bara måste läsas!) som leder fram till möjligheten att avstå från att hämnas. Hämnd är ett sätt/försök att återskapa balans vid en (känslomässig) ojämvikt. Att hämnden är ett vapen för den som känner sig maktlös. Skillnaden mellan hämndfantasi och hämndhandling. Förlåtelsen återupprättar värdet för den förfördelade personen.
Som alltid alltså: fantasier är helt okej. Men det är att leva ut dem som måste hanteras, värderas, beräknas.
Nu tänker jag förlåtelsen som förutsättning för försoning. Hur upprättar jag min balans själv istället för att hämnas? Hur försonas jag med mig själv? Det är ju till syvende og sidst mig själv jag ska dras med. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar