Att ställa mig själv på vänt? Men imorgon kan jag bli överkörd av en buss!
Många gånger säger vi att det blir bättre sen, nu ska vi först igenom detta, det är en tung period, vi måste vänta lite. Men under tiden kan man gå sönder!
Klyschor i all ära: somna inte, lämna inte, gå inte ifrån varandra utan att vara någorlunda goda vänner. För tänk om det är sista gången och man då är ovänner? Det är ju outsägligt sorgligt.
Kontentan blir Här och Nu.
Och ska du lida, får du åtminstone kommunicera under tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar