Varför?

Varför är ett laddat ord. Kan vara anklagande, nedlåtande.

Personligen tycker jag att vi använder varför alltför lite. På ett positivt sätt är det ett utforskande ifrågasättande, en sund nyfikenhet. Och så befriande emellanåt. I samtal "ska" man säga "hur menar du, berätta vidare, när du säger så hur tänker du då?" och visst har dessa uttryck sin poäng och leder många gånger framåt. Men att som en del vilja förbjuda ordet varför i professionella samtal är att göra tanken en otjänst.

Ett rejält varför kan ibland vara det som behövs! Ja, kanske är det vad jag skulle kalla civilkurage.

Skribenten som nu ska till Sydis tycker också att frågan varför är bra. Kanske på ett lite annat vis än jag tänker mig även om det också är på ett positivt vis. Men varför skulle denna skribent inte vilja bli skribent för Sydis? För mig låter det som en nyfikenhet och en vilja att lära nytt, försöka släcka en kunskapstörst. (Sen kan det visst finnas en massa andra skäl.) Som om att inte vilja vara chef skulle vara dåligt? Fram för mer rörlighet i arbetslivet och tanken!

Varför inte? kan vara en livshållning. Varför inte prova något nytt imorgon?! Till exempel.

PS. Idag provade jag IntStång på Gerdahallen. Alltså intensivgymnastik med stångövningar. Japp, jag klarade mig. Svettades, och avgick med den hedern. Fast nu är jag allt matt. Å andra sidan kan det bero på att jag varit vaken sedan 5.30. :-)