Sol-och-vårad. Det låter lite tjusigt. Ett uttryck som funnits med ett tag. Urtyp: yngre man som förför äldre kvinna och får henne att betala för både det ena och det andra och sen försvinner med pengarna som han lurat till sig på olika sätt.
Men gör mannen, eller kvinnan i förekommande fall, det för pengarna? Någon slags slugt beräknande för att få pengar och leva på det? Så kan det nog vara, också.
Eller är det något annat som är drivkraften? Dubbellivet? Bekräftelsebehovet? "Charmörens" (enda) möjlighet? Ett osunt beteende som beror på rädsla, tillkortakommande, kluvenhet, störning till och med, oförmåga till nära relationer?
Snaskigt och stinkande ofriskt. Ska det marknadsföras som något stiligt sol-och vårande? Nej tack.
Jag blir i alla fall glad när jag läser om kvinnan i artikeln som ändå inte tappat förtroendet för att hitta en annan man. Och de flesta är inte som mannen i artikeln. Det är bra att lita på att magkänslan - hon kände ju hela tiden att det var något fishy - med den kan hon kan hitta en fin och bra man! Som det sägs, verkar det för bra för att vara sant så är det oftast inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar