I SvDs debattartikel förs en nyanserad bild i evidenskriget fram. En ödmjukhet inför olika metoder och synsätt, med vissheten i att det finns olika ontologisk syn och därmed inte att det ena är bättre eller inte utan olika. Att det handlar om äpplen och päron och att de är olika, men att det är ur fruktkorgen de serveras och i den ska patienten och behandlaren sitta för att patienten ska få den bästa behandlingen.
Vi kan räkna och räkna och räkna och vi kan räkna till hundra på både svenska, engelska, tyska och franska, ja till och med danska. Men om vi inte kan grammatiken och idiomatiken och har satt oss in i kulturen kan vi inte sägas kunna språket. Kan man bara ett språk kan det bli en smula enahanda: fram för mer språkkunskaper och försök till att prata med varandra. Ett visst språk är väl inte vackrare än ett annat bara för att jag råkar kunna just det?
Och våren ÄR kommen! Gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar