Varför psykolog?

Pratade på jobbet idag om varför man blir en viss sak, om att ha jobb och om man har roligt osv.

Jag ska bli psykolog därför att jag vill göra skillnad; lite skillnad för en annan person.

Nu under utbildningstiden, och sannolikt senare, drivs jag av min gamla kära nyfikenhet - att vilja förstå. Jag tittar tillbaka på från när jag kunde börja skriva, i lågstadiet. Jag har alltid undrat, varit nyfiken, just velat förstå. Men det är liksom ett fundament och det var samma nyfikenhet som drev mig mot doktorandstudier i litteraturvetenskap. Det är en läggning och ett personligt intresse och behov också. Men utkomsten av mitt arbete som psykolog, blivande, och för närvarande skötare är att göra lite skillnad. Pytteliten skillnad räcker långt för mig. Det är inte min belöning som räknas.

Sen att få ha det roligaste som finns, nyfikenhet (på människor), som yrke är ju bara såå juste.