Det man inte får säga

Vissa saker får man inte säga eller göra. Sedan att känna dem eller tänka dem kan ingen hindra.

Lika lite som någon kunnat hindra terroristen från att känna eller tänka lika lite kan jag stoppa mina känslor och tankar kring terroristen: Det var synd att det var sekunder på fel håll, att terroristen blev skjuten. Synd att man inte kan låsa in terroristen och slänga bort nyckeln. Dödsstraff är ett annat ord som svävat förbi. Jag tror inte denna terrorist går att "bota". Han kan aldrig NÅGONSIN släppas ut.

Jag är medveten om att man inte får säga eller skriva så här. Jag är också medveten om att det är starkt primitiva känslor och tankar hos mig och att jag kommer att lyfta mig i håret och ta mig samman.

Jag skulle också önska att slippa se bilder på terroristen, varje dag i tidningarna, en självbelåten massmördare. Vidare kommer jag aldrig att säga hans namn. Personen är en massmördare och terrorist och ska så benämnas. Han har visat att han inte är en av oss. Tycker jag. Sen kan rättegången visst vara helt öppen för att det inte ska bli hysch-hysch och förhärligande. Genom öppenhet kan vi alla få se att det inte finns någon mänsklighet och försoning i de förfärliga händelserna i fredags.

Jag vet också att jag i grund och botten har en stark övertygelse om att det finns gott i världen, att det mesta går att komma till rätta med - om man vill vill säga och det är kanske klon här - och jag tror inte på dödsstraff eftersom det vore att sänka sig till icke-mänsklighet.

Jag vill bara vara i Norge

Jag vill vara i Norge. För att göra någon nytta. Hjälpa till. Något som spelar roll.

I några år har jag tänkt på att vara med i frivilliga resursgruppen. Att jag vill ansluta mig till en katastrofberedskap. Att jag vill kunna vara beredd att möta ett behov som uppstår. Tänka kom jag inte så långt med. Nu är det dags att visa med beteende.

Säg ja!

I torsdags började jag skriva på ett blogginlägg men var tvungen att bryta. Stödord som jag har kvar är: våga säga nej? våga säga ja! och: vi kuvar genom att göra gott. För stunden kan jag inte minnas vad jag tänkte då men jag ser att de orden passar bra efter de förfärliga händelserna i Norge. Ja, säg ja till det positiva, våga göra gott!

Att helgen också var Family Weekend med CISV känns särskilt bra med tanke på Norge. Fyra tillresta barn besökte oss under två dygn och vi fick bjuda på lite av det svenska, och svenskt sommarregn också jajamän :-), och utbyta kulturella erfarenheter, lära känna varandra som kom från olika delar i världen, prova sill och filmjölk, köttbullar och lördagsgodis; prata om hur det är här och hur det är där, där och här. Building global friendship med CISV.

Vilken sommar!

Som sagt har halva "sommarlovet" gått. Det är lov, från studierna. Men så är det ju så mycket som händer på sommaren. Inte minst sommarjobbet. Kan väl bara sammanfatta det med att det är lärorikt! Intressant hur mycket som kan hända på jobbet. Allt som jag lär mig om människor, grupper, sammanhang, arbetsplatser, situationer. Ja, inte alltid så lätt. Men vilken grej, att få lov att vara med om att livet ser ut som det gör. Som det ju alltid gör fast just nu ser det ut väldigt mycket. :-)

Och i helgen kommer CISV-barnen! Huset fullt ska det bli och roligt!

Jag hoppas att du har en bra sommar!

Kramen
Sofie

Halvt halv, halv

Idag har halva juli gått. Jag är sedan tidigare halv psykolog. Också halva detta sommarlov har gått. Alltså har jag halva detta sommarlov kvar och det känns mycket eftersom det är evigheter sedan terminen slutade. Detta mitt tredje sommarlov och halva tiden mängd sommarlov kvar.

När jag nu har skrivit halv så här många gånger börjar jag undra vad halv är för ord, det ser ju inte klokt ut men det är ett riktigt ord. Alla ord är förvisso riktiga, kanske mindre vanliga en del bara om man till nöds skulle hitta på egna, a la Pippi. Nya ord är roligt och kan vara bra och ligga fint i munnen. Hellre det än bara svordomar eller svengelska. Det är visst det ord det också som behövs, men kanske inte hela tiden...

Fortsatt glad sommar! Jag undrar om det inte är badväder idag :-)

Vem har läst rapporten?

Svenskt Näringslivs rapport har skakat om. Och det kan låta lite illa, att ja en sådan rapport bevisar att humaniora behövs och att jahadå, rapportförfattarna borde verkligen läsa humaniora. Men att säga så kanske är lika okunnigt? Vad står det egentligen i rapporten?

Så har det kommit ett ställningskrig: vem har mest rätt och är det nån som är kränkt och hur kunde man tänka så dumt och raljerande krönikor (här är en till exempel) och debatt och facebook-grupper.

Jag har inte läst rapporten. Jag har god lust att göra det. För jag vill veta vad som sägs.

Så här tänker jag: vi har ett högskole- och universitetsutbildningssystem. Vi har ett finansieringssystem. Dessa hänger ihop. Jag antar att de utbildningar och kurser som erbjuds är vetenskapliga, bygger på forskning, erbjuder analytisk utbildning.

Om någon väljer att läsa fristående kurser i de sex år som vårt finansieringssystem erbjuder, är ett val. Kanske är det ovanligt att läsa sex år Harry Potter eller svampkunskap (varför just nu dessa kurser ska vara nidbilderna? Läsa bör man annars dör man och svamp kan vara både dödligt giftig och rysligt god) men å andra sidan är det väl en unik utbildning som kanske ger precis just det jobb som den sökande respektive företaget vill ha/behöver.

Om någon väljer att läsa en yrkesutbildning i sex år, ett annat val. Och att bredda sin utbildning är något som sker inom de flesta sammanhållna utbildningarna: samhällsperspektiv, miljö, teknik, samhälle, innovation, tvärkunskaper osv.

Sedan styr marknaden och antingen får man jobb eller inte. Och får man inte jobb för precis det man läst får man väl söka ett annat jobb.

Är Svenskt Näringsliv för eller mot marknadsekonomi? Men det är nog en vidare fråga.