Yngste sonens leende imorse tidigt var en fröjd. Det varade en kort stund, sen kom han på hur trött han var. Sen blev han glad igen, och än mer pirrig inför avresan. Nu sitter han på flyget över Atlanten. En hel månad ska han vara borta utan kontakt, annat än med korta epostrader. Jag tror dock inte han kommer att sakna oss härhemma så mycket, det finns inte riktigt tid när det är fullt program hela dagarna och en massa spännande personer från hela världen att umgås med.
Även om jag kommer att sakna honom är jag glad över att han får komma iväg på en spännande barnby med CISV.
Idag gäller det att njuta av sommarvärmen. Lite grillar och lite vin kanhända!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar