Tipset: Go with the flow!

För några år sedan, * räknar på fingrarna och inser att det är mer än fem år sedan *, fick jag rådet av en god vän att helt enkelt go with the flow. För att det skulle föra något gott med sig. Jag tror att hon till och med sa att det "skulle vara bra för mig", utan att det lät som ett pekfinger (en del kan säga sånt på ett bra sätt). Hon definierade inte vad som skulle vara gott. Men hon hade rätt. Jag fick syn på massor genom att våga hänga med i svängarna. Fick en del upplevelser som jag på ett sätt gärna hade varit utan men samtidigt hade jag inte varit den jag är idag utan de erfarenheterna. Sedan dess har jag fallit i kontrollfällan flera gånger. Nu är det höst och kanske är det vad jag ska göra nu: rätt in i kaklet. Dessutom är det inte bara höst utan jag är medelålders också och har uppnått en viss visdom. Så nog tappar jag inte helt fotfästet om jag kör all in i flowet. Visst är jag rädd, för det är läskigt. Men om jag fortsätter träna så kanske flowet går av sig själv. Så då är det dags att kavla upp armarna och ta tag. Kom igen katten, det svänger.

Grabbig gympa gör grinig gumma gott

Ännu en dag. En av alla dessa dagar. De flesta dagar är bra. Liksom denna. För det mesta vaknar jag på gott humör. Startar med en god frukost. Haft ett varierat program idag med ganska olika aktiviteter. När jag kom hem från universitetet kände jag mig grinig. Men en hundpromenad med kära grannen gjorde susen och ett pass med stång på Gerda och goda vännens röst i telefonluren blev pricken över i.

En glad hund, en viftande svans, en len päls.
Fysisk aktivitet, svett och värme, en vrålande ledare, spänna muskler, lyfta och ta i.
En väns vänlighet och närhet, tålmodighet, rarhet, skratt.

Blir livet bättre än så?

Jag hoppas att du får en fin höstvecka i regn och rusk och gula blad!
Kram
Sofie

Utvisa en tvåårig flicka

Jag har sett något av nyhetsrapporteringen kring utvisningen av den lilla flickan.

För det första vill jag säga att jag tycker att det är absurt omänskligt att utvisa henne.

Dock har jag funderat något när jag läst om fallet och sett bilder på henne är hur mycket spelar det roll vem hon är: hur hon ser ut? Var hennes mamma är född? Hur hade fallet sett ut om det varit en apatisk 10-åring? En finnig 12-åring? En fet 14-åring? En utåtagerande 16-åring? En kriminell snart 18-åring? Hur hade det låtit då? Vad spelar det för roll att det är Frankrike som hon kopplas ihop med? Om det hade varit Mellanöstern eller Afrika?

Och - väldigt mycket undrar jag och blir berörd av tanken på de fall (hur många?) som inte haft turen att kunna visa just den här personen och överhuvudtaget alls i pressen: vad händer med de barnen?

Vilket ansvar har individer och ett samhälle att ta hand om barn? Räcker det med att vi engagerar oss för den söta lilla flickan med pigg uppsyn? Dövar det något? Nu har vi visat vår mänsklighet?

Sublimeringsgympa med sublim stång

Efter tre dagars träningsläger (inklusive förkylning med feber) behövde jag ta ut mig. Nu tog jag det visserligen lugnt men ack vad skönt det var med fysisk aktivitet. Gerdahallen, ja, vad vore livet utan.

Nu har knoppen fått sitt i tre dagar. Kroppen sitt. Lagat kyckling med kokos och lite stark sambal. Sallad till mig och ris till sonen. Nu en kopp kaffe och så en hundpromenad på det. Jajamänsan, jag gillar när det händer mycket. Kommer sova gott inatt:-)

Dags att kamma mig - 39 veckors go, go, go!

Ständigt dessa somatiseringar. Ett års elände. Nog för att det verkar finnas biologiska korrelat: jag har en tand mindre, hälsenan var svullen och baksidan av låret en riktig lårkaka. Och bettskena nummer två sönderbiten (kunde man möjligen utvinna energi ur min bitkraft?) Och den senaste veckans temperaturförhöjning har varit säkerställd om än fluktuerande. Men nu börjar jag bli trött på att vara sjuk. Nu vill jag känna mig frisk. Dags att kamma mig och komma in i matchen. Jag insåg häromdagen att det nu är 39 veckors full aktivitet, sen är det sommarlov igen. Då vill jag börja jobba och snart sluta vara student. Hur kul det än är att lära är positionen student något jag är riktigt nöjd med nu, i meningen heltidsstudent och att det strax räcker. Dags att kamma mig och skaffa ett jobb. Om jag sover lite nu för att bli rask och kry kan jag sen kavla upp ärmarna.

Ha en riktigt god och glad dag!
Kram
Sofie