Restaurang En bit bort!

På examensdagen hade jag middag på kvällen för familj, släkt och vänner. Jag hade beställt mat på restaurangen En bit bort som ligger på Bankgatan 14 i Lund. De levererade en underbar arabisk buffé och det är inte sista gången jag äter mat där/ifrån. De har lunch också och den vänliga personalen är hur trevliga som helst!

Snart lunchdags!
Sofie

Pannkakor och canasta

Först vill jag säga att jag gillar pannkakor. Och att spela kort.

Häromdagen stod att läsa på sista sidan i Sydis b-del under rubriken för äldre: pannkakor och canasta 12.30.

Jag vet inte riktigt hur jag tycker. Konstaterar att det är precis så klockan 12.30. Så tänker jag att men är det vad jag har att se fram emot? Och att vad bra att det finns programpunkter. Ja, det är nog det bestående, att vad bra att det finns olika saker. Men för mig låter det lite ledsamt, närapå ödsligt. Pannkakor och canasta. Och poetiskt, när jag suger på det!

Hade jag tyckt annorlunda om det stått vin och poker? Eller popcorn och film (fast popcorn fastnar så förfärligt i tänderna). Eller orientering och grillad korv?

God helg!
Sofie

Om att jag är psykolog

När jag vaknade i lördags morse var jag psykolog för första gången på en morgon. I och för sig har jag vant mig sakteliga under fem år vid tanken och under termin 6 tog jag mina stapplande steg som bar. Men nu är jag psykolog, examinerad och firad.

Kommer jag att "arbeta som psykolog" eller "vara psykolog" är något jag funderat på. Om jag arbetar som psykolog är det vad jag arbetar med. (Kan man arbeta som psykolog utan att vara det? Inte i hälso- och sjukvården men för övrigt gäller ingen lagstiftning.) Om jag är psykolog är jag det alltid eller bara på jobbet?

Hur låter det att säga att jag arbetar som psykolog? Är det distanserat, något jag gör för att jag måste jobba? Om jag säger att jag är psykolog, är det vad jag ÄR och kanske inte något annat än det?

Är psykologyrket ett kall? Alltid redo? Är det okej att tjäna pengar som psykolog? På att arbeta som psykolog eller vara det?

Det är ju inte precis som att jag tar av mig mitt psykolog-jag som en kappa när jag inte är i tjänst. Men jag är inte alltid i tjänst. Å andra sidan har jag min träning och skolning vare sig jag vill eller inte. Vanan att möta människor och göra något av de mötena har jag alltid med mig. Och jodå, ibland är det som att tankar går att läsa :-) Men om det är något jag gör så är det konstaterar, inte värderar.

Jag är övertygad om att det kommer att vara roligt, utmanande och spännande att vara psykolog. Inte bara jobba som det. Jobba ska jag sluta med när jag är 84. Sluta vara (psykolog) när jag dör.

Ha en fin januarivecka!
Sofie