Och där kom den gamla mögliga pinnen...

Talade om negativa spiraler, trista tankar, destruktivt förhållningssätt igår. Hur dessa kan äta en person. Hur man kan bli bitter. Hur lätt det är att hamna i en offerposition. Talade vidare om hur man kan ta sig ur sånt elände. Om man tänker att där kom den där tanken och där försvann den igen kanske det är lättare att möta eländet.

Samtalet slutade med att vi kom fram till att man kan föreställa sig stå vid en bro och titta uppströms och se en gammal möglig pinne komma glidande i vattnet, med en massa tråkigheter i möglet och pinnen kanske inte är så fräsch heller. När pinnen åker in under bron vänder man sig om och tittar ner nedströms och tänker som så att ja, där åker den där gamla mögliga pinnen vidare.

Tack S för att du är så klok.

Water under the bridge.

Pinnarna tar aldrig slut men det gör inte vattnet heller.

Tjoff, tjoff, tjoff!

Jag gillar min välfyllda kalender. Det är mycket som står där. Därför är det mycket som jag kan sätta ringar runt när jag är färdig med det. Att sätta ringar runt är bättre än att stryka att något är gjort. Det är något fint med ringar. Och det gjorda finns kvar som något som är gjort. Inte borta, som när jag förut strök över det gjorda.

Det är gott när jag kan göra många saker och sätta en massa ringar. För det betyder inte bara det rent formella, att jag sätter en ring, det betyder att jag får saker gjorda som innebär att jag lärt mig något, fått något besked, gett någon ett besked, kommit till klarhet, kanske till och med kommit till någon slags insikt. Det är inte dumt det!

Tipset: Go with the flow!

För några år sedan, * räknar på fingrarna och inser att det är mer än fem år sedan *, fick jag rådet av en god vän att helt enkelt go with the flow. För att det skulle föra något gott med sig. Jag tror att hon till och med sa att det "skulle vara bra för mig", utan att det lät som ett pekfinger (en del kan säga sånt på ett bra sätt). Hon definierade inte vad som skulle vara gott. Men hon hade rätt. Jag fick syn på massor genom att våga hänga med i svängarna. Fick en del upplevelser som jag på ett sätt gärna hade varit utan men samtidigt hade jag inte varit den jag är idag utan de erfarenheterna. Sedan dess har jag fallit i kontrollfällan flera gånger. Nu är det höst och kanske är det vad jag ska göra nu: rätt in i kaklet. Dessutom är det inte bara höst utan jag är medelålders också och har uppnått en viss visdom. Så nog tappar jag inte helt fotfästet om jag kör all in i flowet. Visst är jag rädd, för det är läskigt. Men om jag fortsätter träna så kanske flowet går av sig själv. Så då är det dags att kavla upp armarna och ta tag. Kom igen katten, det svänger.

Grabbig gympa gör grinig gumma gott

Ännu en dag. En av alla dessa dagar. De flesta dagar är bra. Liksom denna. För det mesta vaknar jag på gott humör. Startar med en god frukost. Haft ett varierat program idag med ganska olika aktiviteter. När jag kom hem från universitetet kände jag mig grinig. Men en hundpromenad med kära grannen gjorde susen och ett pass med stång på Gerda och goda vännens röst i telefonluren blev pricken över i.

En glad hund, en viftande svans, en len päls.
Fysisk aktivitet, svett och värme, en vrålande ledare, spänna muskler, lyfta och ta i.
En väns vänlighet och närhet, tålmodighet, rarhet, skratt.

Blir livet bättre än så?

Jag hoppas att du får en fin höstvecka i regn och rusk och gula blad!
Kram
Sofie

Utvisa en tvåårig flicka

Jag har sett något av nyhetsrapporteringen kring utvisningen av den lilla flickan.

För det första vill jag säga att jag tycker att det är absurt omänskligt att utvisa henne.

Dock har jag funderat något när jag läst om fallet och sett bilder på henne är hur mycket spelar det roll vem hon är: hur hon ser ut? Var hennes mamma är född? Hur hade fallet sett ut om det varit en apatisk 10-åring? En finnig 12-åring? En fet 14-åring? En utåtagerande 16-åring? En kriminell snart 18-åring? Hur hade det låtit då? Vad spelar det för roll att det är Frankrike som hon kopplas ihop med? Om det hade varit Mellanöstern eller Afrika?

Och - väldigt mycket undrar jag och blir berörd av tanken på de fall (hur många?) som inte haft turen att kunna visa just den här personen och överhuvudtaget alls i pressen: vad händer med de barnen?

Vilket ansvar har individer och ett samhälle att ta hand om barn? Räcker det med att vi engagerar oss för den söta lilla flickan med pigg uppsyn? Dövar det något? Nu har vi visat vår mänsklighet?

Sublimeringsgympa med sublim stång

Efter tre dagars träningsläger (inklusive förkylning med feber) behövde jag ta ut mig. Nu tog jag det visserligen lugnt men ack vad skönt det var med fysisk aktivitet. Gerdahallen, ja, vad vore livet utan.

Nu har knoppen fått sitt i tre dagar. Kroppen sitt. Lagat kyckling med kokos och lite stark sambal. Sallad till mig och ris till sonen. Nu en kopp kaffe och så en hundpromenad på det. Jajamänsan, jag gillar när det händer mycket. Kommer sova gott inatt:-)

Dags att kamma mig - 39 veckors go, go, go!

Ständigt dessa somatiseringar. Ett års elände. Nog för att det verkar finnas biologiska korrelat: jag har en tand mindre, hälsenan var svullen och baksidan av låret en riktig lårkaka. Och bettskena nummer två sönderbiten (kunde man möjligen utvinna energi ur min bitkraft?) Och den senaste veckans temperaturförhöjning har varit säkerställd om än fluktuerande. Men nu börjar jag bli trött på att vara sjuk. Nu vill jag känna mig frisk. Dags att kamma mig och komma in i matchen. Jag insåg häromdagen att det nu är 39 veckors full aktivitet, sen är det sommarlov igen. Då vill jag börja jobba och snart sluta vara student. Hur kul det än är att lära är positionen student något jag är riktigt nöjd med nu, i meningen heltidsstudent och att det strax räcker. Dags att kamma mig och skaffa ett jobb. Om jag sover lite nu för att bli rask och kry kan jag sen kavla upp ärmarna.

Ha en riktigt god och glad dag!
Kram
Sofie

Fästingbiten

Man kan fira semester på olika vis. Nu firar jag med en kur antibiotika och en stor omläggning på baksidan av låret, kompresser indränkta med alsol. Det luktar såå gott. Not.

Annars tycker jag att Fästingbiten låter som titeln på en bra bok.

Semester!

Jobbade sista passet på sommarvikariatet, gick av imorse. Och sen kom solen!
Så här långt en skön dag med sol och värme och en trevlig tur på stan med mamma - tack för goda lunchen! Och de goda ostarna.

Nu stundar två veckor av sommarlov, semester från lönearbete och studier. Jag som inte gillar semester så värst (några lediga dagar här och där är mer min smak). Fast lite läsning blir det så att jämvikten kan hållas. Och redan imorgon ska jag upp halvsju igen för att logistisera söner till läger respektive cup.

Ikväll blir det grillat i trädgården, kanhända en kall öl till. Som sagt, det brukar bli fint väder när skolan har startat och javisst i år igen.

Fina helgen, kram!
Sofie

Dagen D som i glad och lång son

Japp, uppställning visade att äldste sonen växt om mig på nio dagar..!

Vi har mätt bakom arbetsrumsdörren en tid nu. Förra veckan kollade vi och jag var något längre.

Mötte en glad son på badmintonlägret idag! Han såg nöjd ut och hade haft en toppenvecka. Igår hade han förvisso fått skavsår men sa att men vadå jag spelade ändå. Badminton och smärta, inga problem. Han verkade närmast tycka att min fråga var omotiverad.

Och så kollade vi då, i strumplästen och jo, två vittnen hävdade att han är något längre än jag. Tänk, den lille skrutten, ja det var andra tider. Så konstigt och ändå fint, min vackra långa son! (Jaja, jag är inte så lång så det kanske inte är svårt att vara längre än jag men ändå, när barnen länger sig.)

PS. Till råga på allt vann han en dansk badmintonspelares tröja i en utlottning. Som han sa: jag som aldrig brukar vinna på lotteri.