Vad trevligt det blir när människor är glada och öppna! En hel dag kan bli rosig av en god morgon med vänliga människor. Att se på människorna som kliver förbi. Att hälsa på någon man inte brukar hälsa på. Kanske hålla upp dörren för någon. Le extra mot någon. Sakta ner farten på cykeln och cykla bakom den som går mitt i cykelbanan, istället för att ilsket ringa på klockan, hojta att det här är faktiskt en cykelbana, minsann. Till slut kommer jag förbi i alla fall. Hur bråttom kan det vara?