Häromkvällen ringde en god vän och vill ha saker i mitt källarförråd.
Vad skönt det är att ha ett stort hus med i princip oändliga möjligheter att härbärgera det ena och det andra, åt andra och åt mig själv. Fast det klart, jag har rensat ganska brutalt bland mina saker och det är faktiskt inte så mycket som tar plats - vilket gör att jag kan ta emot tillfälliga inhysingar. Ja, det har då varit allt möjligt som fått bo här emellanåt. En av de roliga minnnena var en stackars benjaminfikus som hade lätt räknat antal blad på en lång pinne. När ägaren tittade till växten något halvår senare sa hon att ja den ser ju fin ut. Mmm, då hade den många blad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar