Jag googlade precis uttrycket "det är för sent". Det finns något ödesmättad och världens undergång över uttrycket. Det kan också vara en offerroll. Eller en åldersångest. Eller en resignation. Eller ovilja. Och så vidare. För det verkar inte ha med reell tid att göra.
Ja, jag är romantiker! Det är aldrig för sent! Inte minst tänker jag på min farfar som vid 72 års ålder började läsa tyska. Och han hade ändå suttit i koncentrationsläger, med vad det innebar för hans inställning till tyska.
Vem är det som bestämmer vad som är? Ack och ve. Ja, tänk om. Nu är det ju så, men...
Jag har sagt det förut - här och nu! Och som jag brukar säga: vad vill du tänka när du ligger där? Vad vill du blicka tillbaka på?
Jag för min del inser att det finns något jag väntat på i tjugo år. Nu ska jag åtminstone försöka!
God helg och stor kram!
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar