En god vän föreslog häromhelgen att man skulle ha spisen som altare. Ja, efter den helgens kulinariska utsvävningar kändes det helt rätt. Det är ju alldeles speciellt att laga mat tillsammans, att duka tillsammans, att äta tillsammans. Och klon är förstås "tillsammans".
Tillsammans är de inte i Doris Lessings Gräset sjunger. De är så ensamma så ensamma att det gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar