Medlidande är en känsla av smärta och bekymmer inför andras svårigheter.
En sak som jag funderar på är om man kan ha medlidande med en som inte känner till sina svårigheter, som inte lider, eller upplever problem? Kan man tycka synd om i det tysta eller krävs det för engagemanget en dialog? Om jag vet, anser, tycker, tror att en annan har det svårt men den inte vet det - är det då den andras svårigheter jag lider med, känner med? Eller är det mina egna svårigheter?
Kan man uttrycka sitt medlidande med den som inte lider? Är det rättframt eller är det elakt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar