Genetiska relationsproblem
Det första som slår mig är tanken på hur kul det är att inte vara riktigt hel i generna? Som ett måndagsexemplar?
Det andra som slår mig är om det är manliga forskare som kommit fram till allel 334? Då blir det hela ödesmättat och bestämt och kanske blir det biologiskt försvarbart med dåliga relationer och otrohet? Eller om det är kvinnliga forskare, så att det inte riktigt kan vara kvinnors del av relationerna det är problematiskt med?
Det tredje som slår mig är om genen kan tillbakabildas av dålig anknytning, i enlighet med modern anknytningsforskning om betydelsen av anknytning och kommande relationer, och att genen kanske var helt okej från början men inte fick tillräckliga förutsättningar. (Så här kanske man inte alls kan resonera kring gener, men jag gjorde det precis ändå.)
Och slutligen om kopplingen mellan genen och autism: "Autism utmärks av begränsningar i förmågan till ömsesidigt socialt samspel och verbal och icke-verbal kommunikation..." (citat Wikipedia). Utan att på något sätt nedsätta autism kan man fråga sig om just den typen av begränsning är sådan som bidrar till taskiga relationer och möjliggör otrohet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar