Jag löste mitt första sudoku igår. Löste ett, nej två förresten, idag. Det är tråkigt.
Något måste det vara med sudoku eftersom många löser sådana. Jag förstår inte vad det är som är roligt, eller utmaningen, eller kittlingen. Tävlingsmänniskan i mig fick mig att lösa de numera lösta men jag gjorde det för att det måste vara något med att det är bra för hjärnan.
Hjärnans kopplingar mår kanske bättre nu! Eller beror det på att jag kan cykla? Sen tror jag att gympan med koordinationsövningarna är minst lika bra. Framförallt är det roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar