Termin 2

Gött mos! Back to business. Så var vi där igen. Lovet som varit jättelångt och så kändes det som igår. Och det var gott. Lite solbrända, lite tjockare, lite smalare, lite mer blekta, lite mindre freshmen, var har du gjort, jodårådehavaribrajobbatrest och så.

Killekill

Jag har köpt en huvudkliare. Vilken succe, nu kliar vi i tid och otid tills vi måste byta för att armen blir uttjänt. Det är en enkel pryl och sååå skööön, det killar i ända ner i tårna. Hinner inte skriva mer, ska killa mig i huvudet!

Jane Austen fan club

Jag funderar på om jag ska bli fanatiskt intresserad av Jane Austen och hennes böcker. Jag har ju aldrig varit så fanatiskt intresserad av något särskilt ämne, ja det skulle vara psykologin då men det finns ju där runt om hela tiden och alltid och går inte att isolera som en specifik hobby. Undrar hur det skulle kännas att vara så intresserad, och kanske påläst? Golfen t ex gav jag upp av det skälet, just för att det finns så mycket att hitta på och intressera sig för och därför ville jag inte lägga så mycket tid på golfen som jag som tävlingsmänniska skulle vilja.

Ikväll är det dags för mer av Austens böcker, i filmatiserad version. Det är bara för ljuvligt!

Såja, nu kan jag läsa igen

Det tog någon timme eller två. För nu kan jag läsa igen. Både engelska och svenska.

Och på fredag börjar terminen! Hääärligt!

Kan jag inte läsa längre?

Vad trögt det går! Bokstäverna flyter ihop, tankarna flyter iväg, vad står det egentligen?

Skriva om lycka

Hur trist är det inte att läsa om lycka? Var finns dynamiken i lyckoruset? Annat än som upplevt fenomen? För att skriva om det funkar inte tycker jag. Å sen var vi så glada och så gjorde vi det och det och det och skrattade och njöt och älskade och lagade mat och log och mådde bra. Det får upplevas. Och vem vill skriva om lyckan när man är lycklig? Hinner man det?

Sura och tjura

Bara jag får "sura och tjura" emellanåt så mår jag bra. Det låter ganska trist, tror jag, men för mig är det ett uttryck för att få lov att vara ifred och i ensamhet och stillhet och ro. En del mediterar, en del fiskar, andra gör annat. Och jag vill "få sitta och sura och tjura", gärna i en liten stuga utan faciliteter med långt till närmaste granne. Koka en kopp kaffe, sitta på trappan och titta på någon insekt, fundera lite över livet, tänka att det stora för dagen är maten, skrapa ihop något av lite grönsaker, kanske grilla en skvätt, emellanåt dricka ett glas vin, ligga på soffan/i hängmattan och pilla naveln, tänka på ingenting, höra tystnaden, stänga av öronen inte höra något, blunda, vifta på tårna, på öronen rentav (om jag nu hade kunnat det).

Båtar i hallen

Jag har tänkt att det var fiffigt att jag inte har flickor för då får jag ha mina skor i fred...

Nu har jag kommit på att jag dessutom kan låna av pojkarna. Efter materialsportens högre shoppingtecken står nu ett gäng snygga gympaskor i hallen, bara för mig att hoppa i! ;-) Det är ju inte klokt, 37:or och 38.or. Fast jag har inte provat. Jag vill inte riskera att de ändå får för sig att låna mina kläder och skor så det är bäst att jag håller mig till mina egna. Och jag har några att välja bland - det är kul med skor!

Trevlig helg, är det höst eller sommar, regn idag, sol imorgon?!

Kroppen och hjärnan

Det är mycket nu. Mycket. Och det finns inga gränser för vad en mamma ska kunna svara på för frågor. ALLT! Och jag gör så gott jag kan. Jag slår upp i böcker, googlar, lånar på biblioteket, ringer och frågar vänner och bekanta och myndigheter och institutioner.

Just nu är det kroppen och hjärnan som tilldrar sig det största intresset. Som tur är tycker jag att det är intressant. Men herregud, kan nån kunna allt detta som barns hjärnor kan komma på att fråga om??? Superdunderkoll - anyone?!?

Kul är det och det är i alla fall inte stillastående. :-)

Vara snäll?!

För det mesta är vi rimligt artiga mot varandra. Hejar och frågar hur det är. Nickar lite. Vinkar lite. Ler försiktigt. Umgås på ett normalt socialt sätt. Fungerar tillsammans. Och så vill jag ha det. För det mesta.

Funkar inte alltid.
Ibland får man göra våld på sig själv för att skydda sig själv. Det känns förbaskat trist men ibland är det så att minsta lilla nickning får helt orimliga konsekvenser. Som om det normala umgängessättet betyder: varsågod, kom och invadera mig, lyssna inte på vad jag säger, titta inte på mina icke-verbala signaler... Som tur är gäller detta få personer.

14 cm rumpförskjutning

Vid något tillfälle berättade en kvinna indignerat för mig att rumpan "faller ner" 14 cm under en livstid. Hur man nu mäter det, när börjar man mäta det? Vid t ex 12 års ålder? Att jag borde mäta hur min rumpa sitter i förhållande till exempelvis ryggraden för att kunna mäta längre fram? Vem tänker på det?

Och rumpförskjutningen borde man definitivt göra något åt, genom träning, tyckte hon. Som någon slags skyldighet att ha en ungflicksrumpa genom hela livet.



Eller som en annan kvinna som vid en ålder då brösten borde omfattas av gravitativ effekt fortfarande hade ungflicksbröst, inte genom träning men genom knivens skarpa hjälp. Någon slags skyldighet - och gentemot vem?



Jag fattar inte riktigt detta. Får fundera lite till. Om inte du har några kloka ord att bibringa mig?!

3500 våldtagna kvinnor

Läste i Sydis igår om våldtagna kvinnor i Kongo-regionen. 3500 kvinnor är förfärligt många att bli utsatta för våldtäkt och sexuell tortyr som ett led i krigföringen. Och ändå var min spontana tanke att det är väl ett mörkertal?

Hotel Rwanda

Såg filmen Hotel Rwanda på tv häromkvällen.

Jag borde göra något meningsfullt, verkligt meningsfullt i mitt liv var en av många tankar som centrifugerade runt i mitt huvud.

Röda korset

Min mormor var med i Röda korset och brukade virka grytlappar, eller vad det nu var, och träffade några några väninnor, damer. Men det kändes som något bra och min mormor var så rar, så rar! Länge har jag tänkt att jamen jag skulle kunna vara med i Röda korset och kanske besöka äldre som kanske inte har någon som besöker dem.

Idag anmälde jag mig som medlem i Röda korset. Om det blir hembesök vet jag inte men jag får lista ut något. Bara medlemsskapet är väl gott så!

Träffpunkt Stortorget

Efter en lång sommar med allehanda upplevelser åter i Lund och middag med fd kollega på Stortorget! Och alla dessa bekanta ansikten. Och så flera gamla kollegor! Lund lever visst det på sommaren. Våga prova!

Träffpunkt Gerdahallen

En trött förmiddag i juli kan det väl inte vara så många på Gerdahallen. Men jo, inte bara många personer utan också skolföräldrar, kollegor, husläkare och bekanta nunor. Vilken dragningskraft en träffpunkt har.

Oh yes, gympa med stång på Gerda äger!

Skrämmande bra tv

Har tittat en del på Axess tv och på Kunskapskanalen. Bra!

Det skrämmande är hur liten del av utbudet dessa kanaler står för och alltså hur otroligt mycket skit som sänds timme efter timme efter timme efter timme...

Visst kan man inte bara äta de rårivna men herregud, grönsaker är ändå en viktigare del av näringsintaget än choklad någonsin kan bli. Tvkostcirkeln är helt uppåt väggarna!