Överrumplande många ord

Det finns många ord. En del använder vissa ord mer än andra. Vissa räknar andras ord. Märker ord. Struntar i ord. Ser ord. Hör ord. Tolkar ord. Övertolkar ord. Ord, Ord, Ord, ORD.

Fast egentligen var det inte vad jag skulle skriva om. Jag har slagit upp några ord i min ordbok, igen.

Kokettera: uppträda kokett, försöka göra sig intressant genom att tydligt framvisa vissa av sina egenskaper. Detta ord kan jag nog ibland blanda ihop med:

Raljera: skämta på ett ironiskt och respektlöst sätt.

Slutligen, som jag känt mig den senaste tiden, först positivt och sedan dalande till mer trist negativ nivå:

Överrumpla: plötsligt och oväntat träffa på (ngn) så att vederbörandes handlingsförmåga (tillfälligt) förloras.

Om någon till nöds undrar på vilket sätt dessa ord hör ihop eller varför jag överhuvudtaget skrivit om dem så kan man gärna mejla eller messa mig om detta!:-) Kanske kan man på något
sätt finna en koppling.

Erfarenhet...

Enligt min ordbok är erfarenhet:

det att ha utövande av ngn (praktisk) verksamhet bakom sig;

det att ha upplevt ngt.

Som min granne förklarade det när han hade "lagat" min dator på min fråga hur kunde du veta det, att datorn kan funka utan batteri (vilket var problemet)? att det visste han inte men han provade lite och när man har hållit på ett tag så provar man lite olika..!

Eller som vi säger i familjen: den skicklige har oftare tur :-)

Så nu är jag med dator igen! Tack!

Stora kramen!
Sofie

Domkyrkan skottdagen 2012

Präst talar m högtalare.
Urvisning kl 12.
Vi är def yngst. Ålder 60+.
Ljudet ekar.
Berättelse om uret. På svenska, vilket prästen tyckte var
skönt! Pustade ut av att ingen behövde engelska.
Sorl fr andra delar av kyrkan.
Prasslar med godispåse raden framför mig varpå dam 2 r fram
vänder sig om.
Jag blir irriterad av föreläsaren/prästen säger fel flera
gånger. Men församlade publiken skrattar till, fin stämning i gruppen.
Maktskillnader minskar?
När vi kom in (och satte oss längst bak) tittade flera på
oss. Kanske för att vi är unga?
Luktar sand, sten, inte så gammalt.
Prästen saluför gudstjänsten. Ett modernare
förhållningssätt?! Ber om deltagare. Under tiden kommer man inte få gå runt i
kyrkan.
Ninni i elrullstol kommer, pratar m prästen. En van
Domkyrkobesökare?
Två kursare kommer.
Diskursiva praktiken är kyrka, kyrkorummet, religion,
prästerskap. Kvinnlig präst.
Uret börjar slå. Musik spelar. Flera personer står runtom
och tittar.
Vi får en något onaturlig del av sammanhanget eftersom vi
antecknar. Men vi får göra det ganska ouppmärksammat. Människor kommer och går.
Kyrkan är en plats där man får röra sig!
Men Domkyrkan är också en turistattraktion.
Middagsgudstjäns m bön och textläsning. Ett tiotal personer
närvarar. Orden om Jesus ekar, dånar.
Tom, tom lokal. Jag jämför med mina barns skolavslutningar
här!
Religiösa, kristna diskursen lockar ett fåtal. ”Jesus
uppdrag”
Stillhet i kyrkan. Inga pratar nu i kyrkan.
Stolar i rader.
”Låt oss be”
Domkyrkan borde vara full!
En stark lampa i taket.
Tända ljus.
”Fader vår”
En person mumlar med.
Sekulariserat Lund, Sverige.
Flöjt, tvärflöjt.
En stillhet, mina ögon tåras.
Sidodörren öppnas. En ung kvinna tassar in.
Frihet. Frid. Frihet trots historiens vingslag av kyrkans
makt.
Doftar sand, sten, ej av människor.
Så är det slut efter flöjten. Prästen går, organisten också.
Småpratet börjar. Elrullstolen susar iväg. Stolarna knarrar.
Ett stort, stort rum.
Människor tittar på tavlor, går runt.
Att vistas i kyrkan innebär att vara tyst. Visa vördnad?
Moderna kyrkan. Ändå historisk tyngd. Kyrkans förtryck, makt
över människor.
Belysningen dämpas.
En del ensamma personer, många har ändå sällskap.
Turister m väskor, rullväska.
Någon hostar.
Någon har tagit av kepsen, någon har mössan på. Över en del
har kyrkan makten att få oss att ta huvudbonader.
En mobil ringer, personen svarar, kanske säger att han inte
kan prata, han lägger snabbt på, och går.

Titt ut - här är jag!

Häromdagen förklarade min trettonåriga son objektkonstans för mig. Han hade sett det på Vetenskapens värld. Kanske gör alla trettonåriga barn detta, ser på tv och lär sig saker. Kanske med en övervikt för barn i Lund. Det intressantaste/mest intressanta var att han förklarade det på ett bra sätt. Möjligen är jag inte helt objektiv men enligt någon vetenskapsteoretiker som jag redan glömt namnet på så är man som allra mest objektiv, det enda möjliga sättet att uppnå mesta möjliga objektivitet, när man är supersubjektiv. Vad vet jag. Men fint var det!

Tittar fram gör små söta saker i rabatterna, tittar hit gör du och tittar på mina fingrar gör jag inte. Bloggen lever sitt eget liv, ibland med mer syresättning.

Apropå syre, igår dog jag i den brandövning jag var med. Och apropå pedagogisk förmåga så var det inte vad jag tänkte när jag lyssnade till den arga brandmannen igår. Han lät oss förstå att hur fel vi hade gjort som hade gått genom röken ja det var inte riktigt klokt. Och döda skulle vi ha varit. Jag tänkte medan jag drog andan att en definition på död är att man inte andas. Jag kanske skulle bussa min son på brandmannen! Ja, se då blev detta en rosenskimrande saga till slut: brandmannen tyckte det var så roligt att lära sig prata och förklara och instruera på ett vettigt sätt att han uppnådde brandkonstans!

Kram!