Häromdagen förklarade min trettonåriga son objektkonstans för mig. Han hade sett det på Vetenskapens värld. Kanske gör alla trettonåriga barn detta, ser på tv och lär sig saker. Kanske med en övervikt för barn i Lund. Det intressantaste/mest intressanta var att han förklarade det på ett bra sätt. Möjligen är jag inte helt objektiv men enligt någon vetenskapsteoretiker som jag redan glömt namnet på så är man som allra mest objektiv, det enda möjliga sättet att uppnå mesta möjliga objektivitet, när man är supersubjektiv. Vad vet jag. Men fint var det!
Tittar fram gör små söta saker i rabatterna, tittar hit gör du och tittar på mina fingrar gör jag inte. Bloggen lever sitt eget liv, ibland med mer syresättning.
Apropå syre, igår dog jag i den brandövning jag var med. Och apropå pedagogisk förmåga så var det inte vad jag tänkte när jag lyssnade till den arga brandmannen igår. Han lät oss förstå att hur fel vi hade gjort som hade gått genom röken ja det var inte riktigt klokt. Och döda skulle vi ha varit. Jag tänkte medan jag drog andan att en definition på död är att man inte andas. Jag kanske skulle bussa min son på brandmannen! Ja, se då blev detta en rosenskimrande saga till slut: brandmannen tyckte det var så roligt att lära sig prata och förklara och instruera på ett vettigt sätt att han uppnådde brandkonstans!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar