Domkyrkan skottdagen 2012

Präst talar m högtalare.
Urvisning kl 12.
Vi är def yngst. Ålder 60+.
Ljudet ekar.
Berättelse om uret. På svenska, vilket prästen tyckte var
skönt! Pustade ut av att ingen behövde engelska.
Sorl fr andra delar av kyrkan.
Prasslar med godispåse raden framför mig varpå dam 2 r fram
vänder sig om.
Jag blir irriterad av föreläsaren/prästen säger fel flera
gånger. Men församlade publiken skrattar till, fin stämning i gruppen.
Maktskillnader minskar?
När vi kom in (och satte oss längst bak) tittade flera på
oss. Kanske för att vi är unga?
Luktar sand, sten, inte så gammalt.
Prästen saluför gudstjänsten. Ett modernare
förhållningssätt?! Ber om deltagare. Under tiden kommer man inte få gå runt i
kyrkan.
Ninni i elrullstol kommer, pratar m prästen. En van
Domkyrkobesökare?
Två kursare kommer.
Diskursiva praktiken är kyrka, kyrkorummet, religion,
prästerskap. Kvinnlig präst.
Uret börjar slå. Musik spelar. Flera personer står runtom
och tittar.
Vi får en något onaturlig del av sammanhanget eftersom vi
antecknar. Men vi får göra det ganska ouppmärksammat. Människor kommer och går.
Kyrkan är en plats där man får röra sig!
Men Domkyrkan är också en turistattraktion.
Middagsgudstjäns m bön och textläsning. Ett tiotal personer
närvarar. Orden om Jesus ekar, dånar.
Tom, tom lokal. Jag jämför med mina barns skolavslutningar
här!
Religiösa, kristna diskursen lockar ett fåtal. ”Jesus
uppdrag”
Stillhet i kyrkan. Inga pratar nu i kyrkan.
Stolar i rader.
”Låt oss be”
Domkyrkan borde vara full!
En stark lampa i taket.
Tända ljus.
”Fader vår”
En person mumlar med.
Sekulariserat Lund, Sverige.
Flöjt, tvärflöjt.
En stillhet, mina ögon tåras.
Sidodörren öppnas. En ung kvinna tassar in.
Frihet. Frid. Frihet trots historiens vingslag av kyrkans
makt.
Doftar sand, sten, ej av människor.
Så är det slut efter flöjten. Prästen går, organisten också.
Småpratet börjar. Elrullstolen susar iväg. Stolarna knarrar.
Ett stort, stort rum.
Människor tittar på tavlor, går runt.
Att vistas i kyrkan innebär att vara tyst. Visa vördnad?
Moderna kyrkan. Ändå historisk tyngd. Kyrkans förtryck, makt
över människor.
Belysningen dämpas.
En del ensamma personer, många har ändå sällskap.
Turister m väskor, rullväska.
Någon hostar.
Någon har tagit av kepsen, någon har mössan på. Över en del
har kyrkan makten att få oss att ta huvudbonader.
En mobil ringer, personen svarar, kanske säger att han inte
kan prata, han lägger snabbt på, och går.