Idag ska yngste sonen spela 1/4-final i A-slutspelet i Lundaspelen. Det blir en match att minnas. De har tidigare mött motståndarna och fick ganska duktigt med stryk då. Igår meddelade sonen att ja, det är dags att piska dem en gång för alla. Det är rätt, in och gör vad ni kan. Går det så går det! För min del kommer jag nog att ha hojtat sönder rösten ikväll. Men det är medryckande, det går inte att låta bli när jag ser alla de goa killarna kämpa tillsammans.
Ja, handbollen har blivit också en del av min livsstil (liksom badminton och förvisso volleyboll). Och i förrgår fick jag "leka kiosk", det var mycket roligt att ta ett pass i den hall lagets föräldrar har ansvar för under detta Lundaspel. Fingrarna kom sannerligen ihåg hur de växlar och räknar pengar:-)
Jo, det där med pengar. Vid något tillfälle pratade sonen och jag om att han ville ha nya handbollsbyxor och som jag sa då att visst om du verkligen behöver dem så fixar vi det men om du kan ha de gamla en liten tid till så vore det fint eftersom studentekonomin inte tillåter utsvängningar. Jo, det kunde han ju, ha de gamla lite till. Men som jag sa att för att sporta finns det nog en del utrymme. Det finns ju så mycket annat dumt man kan hålla på med i stället. Som knark t ex. Varpå han säger att ja det kostar ju så mycket.
God decemberhelg,
kramen!
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar