I Sydis har en politiker gjort avbön. Hon hade inte menat vad hon skrev. Hon hade inte förstått. Hon tar tillbaka allt. Den är nog den bästa. Totalt onyanserat. "Allt."
Men vad är det som händer? Vad är det som gör att inte allt vårt beteende är en del av oss? Varför skulle nedsättande kommentarer "bara på Facebook, i förbifarten, när jag var full, jag menade det inte" inte vara en del av den personen? Som vuxna har vi ansvar för det vi är, gör, säger, inte säger, inte gör. Järnrör har man inte bara som tillhygge för att det råkade bli så? Att säga att en viss yrkesgrupp är på ett visst sätt, bara blev så? Att tycka att en viss "kategori" utifrån kön, ålder, etnicitet, sexualitet osv är på ett visst sätt eller att man har rätt att uttrycka sig på ett visst sätt om den kategorin "för man menar ju inget med det"? T ex "negerbollsdebatten": "jag har alltid sagt negerboll och därför kommer jag alltid att säga negerboll". Totalt oreflekterat. Samhället förändras och vi får allt lov att hänga med. Och väljer man att inte hänga med så får man nog inse att det kan komma till konflikter. Eller hur länge kan man skylla på "oförstånd"?
Visst, det kan bli fel och då kan man be om ursäkt. Och det är väl så livet är allra mest, att det blir fel. Men jag tror inte att saker och ting "bara händer". Dem vi är är vi av vad vi är, gör, säger, inte säger, inte gör; våra val, icke-val.
Jag tycker att jag har en skyldighet att vara hyfsat snäll, vara hyfsat nyanserad, vara hyfsat omsorgsfull när jag uttrycker mig till och om andra människor. Jobba för att det blir färre fel och en godare värld. I det ingår att inte säga nedsättande saker som andra kan bli ledsna av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar