"Hej, jag vill ha uppmärksamhet"

Alldeles nyss kom Jensen och satte tassarna på min sängkant och tittade uppfordrande på mig. Självklart lutade jag mig fram och gav honom en massa klappar. Och så tänkte jag att vad enkelt det är ändå att säga hej, jag vill ha uppmärksamhet och så får jag det och goa snälla klappar. Så kom han förbi ett varv till vid sängkanten och han fick några fler klappar. Likadant var det med Bolt när jag släppte ut honom när jag hämtade tidningen. Han fick några klappar, han sträckte på sig, drog sig undan men kom tillbaka och buffade med nosen och sa hej, jag vill ha uppmärksamhet och så fick han han några klappar och kli bakom öronen. Och sen var det klart och han hoppade ner och började beta gräs.

Med tonåringarna som jag ännu inte väckt för frukost är det inte riktigt lika okomplicerat, det är nog mera Öh, och buffande och vad blir det (för mat). Men det är ok det med. :-)