Läser i min födelsedagsbok Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman en massa kluriga saker.
Bland annat om forskning om prajmning (priming) och inser hur prajmad jag blev vid ett tillfälle av att jag under en längre tid exponerades för en persons fotografi och när jag väl träffade personen för första gången blev alldeles till mig. Det undermedvetna hade gått före och subliminalt gjort mig redo för den här personen. Starka krafter och känslor i omlopp..!
Jag läser också om kognitivt flyt. En del skulle kanske kalla det flow. Jag skulle just nu kalla det lycka, eftersom jag är härligt, stillsamt och njutbart lycklig.
En annan rolig passage är "Om du är mån om att uppfattas som trovärdig och intelligent ska du inte använda ett komplicerat språk när det räcker med ett enklare." Han använder också ord som "pretentiös stil". Jag undrar om man med komplicerat språk och pretentiös stil också skulle kunna syfta till mängden ord?
Senast igår blev jag återigen varse att det oftast inte räcker med att svara ja eller nej på något utan att man måste linda in svaret i en massa fluff och luddigheter och tvetydigheter och ursäkter och förklaringar... the more the merrier känns fel i sammanhanget.
Tänk om det var så att vi kunde fråga saker och få ja, nej, kanske eller vet inte och att det räckte så? Fast då hade det möjligen inte funnits en arbetsmarknad för psykologer!? :-)
Fina lördagen, kram
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar