PS Akut lycka!

Jag fick för mig att prova hälften mild yoghurt naturell och hälften a-fil blandat. Det var finfint! Med min musli på. Till det ett stort glas vatten, en kopp kaffe och en rostad macka med smör, skotsk cheddar och morfars marmelad.
Nu ser jag sonen komma strövande. Godförmiddag!

Vad är det som händer här och nu

Om jag ska nämna en enda sak som jag blivit bättre på under de snart fyra åren på psykologprogrammet är det att lyssna, vara närvarande, medveten här och nu, och hinna med att göra något med det också. Tidigare var jag nog så lyhörd men kanske i efterhand och inte så medvetet. Detta tror jag är bra för mig som psykolog.

Annars är jag akut lycklig! Nog för att kärleksfronten är skral och utan utsikter men jag är lycklig när jag vaknar på morgonen, släpper ut Jensen och Bolt, hämtar tidningen, äter en banan och lite jordnötter till frukost bara för att jag vill ha just det till frukost eftersom jag är en fri ätare (numera), lägger mig i sängen under goa duntäcket och läser tidningen, inser att jag har en absolut skön helg framför mig, att alla projekt löper på som de ska och även om det är stressigt (?) är kalendern under kontroll och det är bara att beta av, går ut med Jensen och det är en fantastisk höstmorgon med löv i alla färgerna, det är få människor ute och jag hinner lyssna på vinden och lukta på parken.

Nu ska jag snart äta andrafrukost men äldste sonen när han nu vaknar, den andra sonen är ute och scouthärjar i en skog. Först ska jag hinna skålla Roffe dock, som inte är en man utan det goda bröd som jag njuter av.

Städa ska jag göra så länge jag har lust och kanske betala lite räkningar, äta en god ugnskyckling, gå på volleybollmatch, titta på Merlin och på Downton, dricka lite rödvin och äta några goda ostar.

Jag hoppas du får en riktigt fin lördag!

Kram
Sofie

Piff och Puff Upptäcker

Efter en ganska eländig dag och en likaledes tågresa men med förvisso roliga inslag (såsom Mannen Som Upptäckte Mobiltelefonen) kom tåget fram till Stockholms C. Och genast började det. Kan ni skynda på lite här? Kan ni flytta er så att man kan komma fram här? Pulsen steg. Och jag har noterat att rulltrapporna går fortare i Stockholm.

Sprang på en lundabo, kärt möte och hemtamt också.

Så var det remsdags. "Undrar om man fortfarande använder remsor här?" Köpa remsa, plan. "Åh ett resecentrum. Där kan vi fråga." Och visst skulle vi fråga, hur fungerar det och är det möjligen det bästa alternativet och vad kostar en 24 h biljett och kanske en 72 h? ("Kan vi inte bara köpa en remsa?") Efter informationsinhämtningen blev ordern: "en remsa tack". Och skulle vi vilja ha en kart över Stockholm men särskild linjekarta? Jo, det ville vi förstås ha, fnissande tog vi emot. När vi gått ut vände jag mig om och jag tror vi gjorde personalens fredagskväll. De såg i alla fall glada ut!

Vid spärren: 2 till Medis. Svar: spännande, välkomna! (?)

Framme på Medis stort polisuppbåd, Björns trädgård parkerad med piket och bilar. Jag ville fråga om det var något särskilt på gång men kanske är det så att det är en vanlig bemanning en alldeles vanlig fredag. Så spännande kanske det alltid är på Medis.

I Lund har vi fem (5) rulltrappor. Denna uträkning skedde understödd av öl.

Och där kom den gamla mögliga pinnen...

Talade om negativa spiraler, trista tankar, destruktivt förhållningssätt igår. Hur dessa kan äta en person. Hur man kan bli bitter. Hur lätt det är att hamna i en offerposition. Talade vidare om hur man kan ta sig ur sånt elände. Om man tänker att där kom den där tanken och där försvann den igen kanske det är lättare att möta eländet.

Samtalet slutade med att vi kom fram till att man kan föreställa sig stå vid en bro och titta uppströms och se en gammal möglig pinne komma glidande i vattnet, med en massa tråkigheter i möglet och pinnen kanske inte är så fräsch heller. När pinnen åker in under bron vänder man sig om och tittar ner nedströms och tänker som så att ja, där åker den där gamla mögliga pinnen vidare.

Tack S för att du är så klok.

Water under the bridge.

Pinnarna tar aldrig slut men det gör inte vattnet heller.

Tjoff, tjoff, tjoff!

Jag gillar min välfyllda kalender. Det är mycket som står där. Därför är det mycket som jag kan sätta ringar runt när jag är färdig med det. Att sätta ringar runt är bättre än att stryka att något är gjort. Det är något fint med ringar. Och det gjorda finns kvar som något som är gjort. Inte borta, som när jag förut strök över det gjorda.

Det är gott när jag kan göra många saker och sätta en massa ringar. För det betyder inte bara det rent formella, att jag sätter en ring, det betyder att jag får saker gjorda som innebär att jag lärt mig något, fått något besked, gett någon ett besked, kommit till klarhet, kanske till och med kommit till någon slags insikt. Det är inte dumt det!

Tipset: Go with the flow!

För några år sedan, * räknar på fingrarna och inser att det är mer än fem år sedan *, fick jag rådet av en god vän att helt enkelt go with the flow. För att det skulle föra något gott med sig. Jag tror att hon till och med sa att det "skulle vara bra för mig", utan att det lät som ett pekfinger (en del kan säga sånt på ett bra sätt). Hon definierade inte vad som skulle vara gott. Men hon hade rätt. Jag fick syn på massor genom att våga hänga med i svängarna. Fick en del upplevelser som jag på ett sätt gärna hade varit utan men samtidigt hade jag inte varit den jag är idag utan de erfarenheterna. Sedan dess har jag fallit i kontrollfällan flera gånger. Nu är det höst och kanske är det vad jag ska göra nu: rätt in i kaklet. Dessutom är det inte bara höst utan jag är medelålders också och har uppnått en viss visdom. Så nog tappar jag inte helt fotfästet om jag kör all in i flowet. Visst är jag rädd, för det är läskigt. Men om jag fortsätter träna så kanske flowet går av sig själv. Så då är det dags att kavla upp armarna och ta tag. Kom igen katten, det svänger.

Grabbig gympa gör grinig gumma gott

Ännu en dag. En av alla dessa dagar. De flesta dagar är bra. Liksom denna. För det mesta vaknar jag på gott humör. Startar med en god frukost. Haft ett varierat program idag med ganska olika aktiviteter. När jag kom hem från universitetet kände jag mig grinig. Men en hundpromenad med kära grannen gjorde susen och ett pass med stång på Gerda och goda vännens röst i telefonluren blev pricken över i.

En glad hund, en viftande svans, en len päls.
Fysisk aktivitet, svett och värme, en vrålande ledare, spänna muskler, lyfta och ta i.
En väns vänlighet och närhet, tålmodighet, rarhet, skratt.

Blir livet bättre än så?

Jag hoppas att du får en fin höstvecka i regn och rusk och gula blad!
Kram
Sofie

Utvisa en tvåårig flicka

Jag har sett något av nyhetsrapporteringen kring utvisningen av den lilla flickan.

För det första vill jag säga att jag tycker att det är absurt omänskligt att utvisa henne.

Dock har jag funderat något när jag läst om fallet och sett bilder på henne är hur mycket spelar det roll vem hon är: hur hon ser ut? Var hennes mamma är född? Hur hade fallet sett ut om det varit en apatisk 10-åring? En finnig 12-åring? En fet 14-åring? En utåtagerande 16-åring? En kriminell snart 18-åring? Hur hade det låtit då? Vad spelar det för roll att det är Frankrike som hon kopplas ihop med? Om det hade varit Mellanöstern eller Afrika?

Och - väldigt mycket undrar jag och blir berörd av tanken på de fall (hur många?) som inte haft turen att kunna visa just den här personen och överhuvudtaget alls i pressen: vad händer med de barnen?

Vilket ansvar har individer och ett samhälle att ta hand om barn? Räcker det med att vi engagerar oss för den söta lilla flickan med pigg uppsyn? Dövar det något? Nu har vi visat vår mänsklighet?

Sublimeringsgympa med sublim stång

Efter tre dagars träningsläger (inklusive förkylning med feber) behövde jag ta ut mig. Nu tog jag det visserligen lugnt men ack vad skönt det var med fysisk aktivitet. Gerdahallen, ja, vad vore livet utan.

Nu har knoppen fått sitt i tre dagar. Kroppen sitt. Lagat kyckling med kokos och lite stark sambal. Sallad till mig och ris till sonen. Nu en kopp kaffe och så en hundpromenad på det. Jajamänsan, jag gillar när det händer mycket. Kommer sova gott inatt:-)

Dags att kamma mig - 39 veckors go, go, go!

Ständigt dessa somatiseringar. Ett års elände. Nog för att det verkar finnas biologiska korrelat: jag har en tand mindre, hälsenan var svullen och baksidan av låret en riktig lårkaka. Och bettskena nummer två sönderbiten (kunde man möjligen utvinna energi ur min bitkraft?) Och den senaste veckans temperaturförhöjning har varit säkerställd om än fluktuerande. Men nu börjar jag bli trött på att vara sjuk. Nu vill jag känna mig frisk. Dags att kamma mig och komma in i matchen. Jag insåg häromdagen att det nu är 39 veckors full aktivitet, sen är det sommarlov igen. Då vill jag börja jobba och snart sluta vara student. Hur kul det än är att lära är positionen student något jag är riktigt nöjd med nu, i meningen heltidsstudent och att det strax räcker. Dags att kamma mig och skaffa ett jobb. Om jag sover lite nu för att bli rask och kry kan jag sen kavla upp ärmarna.

Ha en riktigt god och glad dag!
Kram
Sofie