Jag kan läsa dina tankar! Muhaha

Not. Redan första terminen på psykologutbildningen började det. "Jaha, så då kan du läsa mina tankar nu då?" "Oj, då finns det saker som vi inte ska prata om då." "Så då kan du se igenom mig och förstå allt om mig och min barndom och, och..." I början sa jag att nej, men guuud så är det ju inte, så klart. Sen sa jag att jamen psykologiska utredningar gör man inte på en kvart och man sitter inte och analyserar folk hela tiden. Så tänker jag att tror folk verkligen att man går in i sitt arbetstillstånd, med krävande aktivt lyssnande som är hårt arbete, där samtalssituationen inte är jämlik, att man arbetar med interventioner, analyserar, arbetar, arbetar, arbetar - när man är privat? Visst får man en ökad medvetenhet om människor och personlighet och patologi, mönster och samband och kanske övar upp en bedömningsförmåga som gör att man lättare kan förhålla sig till olika tillstånd och uttryck. (Och det är nog detta som många människor är rädda för tror jag.) Men när jag är privat är jag just det och avbryter och säger töntiga saker och fördomsfulla saker och jääätteborderlineiga saker och går i försvarsställning och använder dåliga försvarsmekanismstrategier osv. När jag jobbar gör jag det, och det är intressant hur himla jobbigt det är att föra professionella samtal, jag märker hur hela min kropp förändras och att jag går in i ett annat tillstånd och en timmes samtal med en klient är oerhört krävande. Herregud, en aspekt är hur ego är folk egentligen, tror de att man skulle orka göra detta tuffa arbete lite på kul som ett fritidsintresse för att de är så intressanta? Nåja. Numera säger jag att javisst vet jag allt om dig och förstår precis allt som du har i ditt bagage och hur känns det egentligen att veta att jag ser dig helt naken? Och förresten, hur hade du det egentligen med din mamma och pappa när du var liten? Jaja. Att välja att bli psykolog är kanske att ge sig in i domänen att "man vill ju bli psykolog för att man vill diagnosticera och behandla sig själv eftersom man är så wacko". Så kanske det är. Men psykologarbetet är ett komplicerat, komplext och kompetent arbete som kräver många års kunskaper och erfarenhet och då kanske man inte kan vara hur wacko som helst? Eller?

Urbaniserad lat talgoxe?

På promenaden idag hördes talgoxarna tuta våldsamt, rysligt trevligt och våren är bara så bäst.

Det är skillnad på hur stadstalgoxarna sjunger och de ursprungliga som lever naturligare. Stadsborna har hoppat över det inledande tutet, bara två tut istället för tre ursprungliga. Om detta kan man tänka en del: är stadstalgoxarna latare? smartare? (än lantisarna, gammal politikerreferens!:-)) funkar det bättre på brudarna? som ju också är urbaniserade. (får stadsfåglarna fler barn än skogsborna??) föds fåglarna med ursprungstutversionen eller anpassar de sig till sin miljö? är talgoxarna helt enkelt effektiviseringsföregångarna till dagens twitter?

Vem vet. Vackert var det hursom.

LCHF "utvärdering"

Jag väljer att sätta fnuttar på utvärdering av två skäl: dels kan man väl knappast kalla min högst subjektiva åsikt om hur LCHF funkar för utvärdering och det är ju inte precis frågan om nåt Questionnaire. Och dels tänker jag att utvärderar gör man när man avslutat något. Ja, delutvärdering skulle man kunna tänka sig (!) men poängen är att här är det inget som ska avslutas.

Jag gillar att äta LCHF. Så. Och jag tänker inte sluta med det. Såvitt jag vet idag.

Sen finns det en massa man kan tycka och tänka och är nu detta vetenskapligt och oj, vad hände med 6-8 brödskivor om dagen och sånt. Viktigt är att skilja på vad som är vetenskap, vetenskapligt, evident, belagt eller vad man nu vill kalla det - och en subjektiv upplevelse. Jag har inga idéer om att min kost skulle vara bättre av något särskilt skäl, jag helt enkelt gillar att äta LCHF. Och märk väl: Low carb. Det är kolhydrater i en hel del mat, nästan det mesta faktiskt. Jag är mätt och trivs med det. Mitt blodsocker verkar vara jämnare. Det är roligare att äta ägg och bacon till frukost än lättyoghurt och hästströ. M a o en smaksak.

Frågor, nån? :-)

Vad ska jag skriva?

Senaste tiden har det blivit så lite av bloggandet. Vissa perioder har jag velat skriva varje dag, haft det som målsättning. Just nu är det inte så, det är mycket nog att hålla i. Inte för att jag klagar, aldrig! Men jag skulle vilja skriva mer. Kanske får jag bestämma mig för det och prioritera. För det är väl kanske vad livet handlar om. Prioriteringar. Inte för att jag vill göra allt, långt ifrån. Bara en sån sak som att "man borde" åka till Ullared för att förstå hur det går till. Men jag har kommit fram till att jag inte behöver, jag har tillräckligt med fantasi. Kanske har det med erfarenhet att göra, och jag har ju en del erfarenhet vid det här laget. Inte alltid så lustigt kanske, jodå jag har fått mina doser av elände och jag är tacksam för att jag kunnat ta mig ur det på ett positivt sätt, dragit nån nytta av erfarenheterna. Men prioritera, hur gör man det då? Låter så lätt. Och på ett sätt, javisst. Magkänslan. Men ibland vet man ju inte om man är hungrig eller trött eller pirrig eller har den specifika magkänslan som säger en något om hur man ska prioritera. Sen tycker jag nog att magen blir alltbättre vägvisare. Som t ex att nu är det dags för mig att gå till sängs. Lustigt nog har jag utan att veta vad jag skulle skriva skrivit 13 rader. Och det är ju precis som det ska, börja i vänstra övre hörnet och se var man hamnar! Prova du också. Du kan ju alltid skriva till mig:-)

KNUFF

Jag bara älskar att se mina ord och uttryck i skrift, eller höra dem i förbigående. Visst, erkänner bums: det är en egogrej. Men det är roligt. Läste precis Lundapsykologerna senaste protokoll och vad finner jag väl då om inte en av skapelserna, som en fluffig maräng :-) KNUFF. Som står för KommittéN för UtbildningsFrågor och -Förankring. Krångligt, jajamän. Men ack så förträffligt ändå. Nåja.

Ha en fin vecka!

Köpa sex eller kärlek?

Svt visar ett program som heter Kvinnor som köper kärlek. Vafalls?

När män betalar en kvinna kallas det prostitution. Då handlar det om att köpa sex. När kvinnor betalar en man heter det köpa kärlek. Jag har inte sett mer än inledningen på programmet men det verkar handla om att kvinnorna blir "uppvaktade som kvinnor" och det finns en mjuk och tjusig sida och att männen är självständiga personer som leker och har roligt. Hur kommer det sig att bilden av kärleks/sex/köns/bedrägerihandel ser så annorlunda ut?

Och - varken sex eller kärlek kan köpas för pengar. Som jag ser det.

Handbollstabeller

Men vad är det jag gör? Det här är c-delen och det är inte de första sidorna, som handlar om Lund. Nej, sidorna på slutet. Som handlar om sport.

Rätt märklig känsla - jag läste tabeller, siffror, mål, resultat, tabeller. Inte för att listor eller tabeller är så konstigt men sporten! Sporten! Jo, det är högintressant att se hur det går för Lugi nu för tiden, med en pojke i var sitt lag. Fyra dagar per vecka samt matcher på helgerna...

Och i lördags var det roligt: vi var på matchen mellan Lugi och Drott, i Halmstad... I alla fall var min röst helt slut och hes och ond när vi kom ut igen. Men så roligt det var! Hett tips. Och då var det ändå inte någon av pojkarna på plan...

En go marsvecka önskar jag dig!