Allt som funkar är bra

Allt som funkar är bra säger min handledare.
Allt som inte funkar är bra, för då vet man det säger min handledare.

Rätt skönt kan jag säga i förbifarten.:-)

Man kan göra sitt bästa säger jag. Tur att det inte är perfekt för då har man nåt att jobba på som kan funka!

Kram i vårregnet, gött det med!

Gränser mellan yta och djup

På psykologprogrammet gör vi allehanda ting. I dagarna har vi varit på grupprelationskonferens, variant kortare.

Vi har suttit i grupper och försökt förstå vad som händer, vad vi ska göra, vad som händer med oss och gruppen, vad som händer med varje individ, vi har processat och reflekterat och processat lite mer. Så har vi analyserat och reflekterat lite till.

Några var vi som undersökte gränser mellan yta och djup och gränser mot andra och mot oss själva, inför oss själva, psykiskt och fysiskt.

Det låter nåt och ja, det var hårt arbete!

För min del somnade jag en halvtimme efter hundpromenaden. Så gött det var!

Överrumplande många ord

Det finns många ord. En del använder vissa ord mer än andra. Vissa räknar andras ord. Märker ord. Struntar i ord. Ser ord. Hör ord. Tolkar ord. Övertolkar ord. Ord, Ord, Ord, ORD.

Fast egentligen var det inte vad jag skulle skriva om. Jag har slagit upp några ord i min ordbok, igen.

Kokettera: uppträda kokett, försöka göra sig intressant genom att tydligt framvisa vissa av sina egenskaper. Detta ord kan jag nog ibland blanda ihop med:

Raljera: skämta på ett ironiskt och respektlöst sätt.

Slutligen, som jag känt mig den senaste tiden, först positivt och sedan dalande till mer trist negativ nivå:

Överrumpla: plötsligt och oväntat träffa på (ngn) så att vederbörandes handlingsförmåga (tillfälligt) förloras.

Om någon till nöds undrar på vilket sätt dessa ord hör ihop eller varför jag överhuvudtaget skrivit om dem så kan man gärna mejla eller messa mig om detta!:-) Kanske kan man på något
sätt finna en koppling.

Erfarenhet...

Enligt min ordbok är erfarenhet:

det att ha utövande av ngn (praktisk) verksamhet bakom sig;

det att ha upplevt ngt.

Som min granne förklarade det när han hade "lagat" min dator på min fråga hur kunde du veta det, att datorn kan funka utan batteri (vilket var problemet)? att det visste han inte men han provade lite och när man har hållit på ett tag så provar man lite olika..!

Eller som vi säger i familjen: den skicklige har oftare tur :-)

Så nu är jag med dator igen! Tack!

Stora kramen!
Sofie

Domkyrkan skottdagen 2012

Präst talar m högtalare.
Urvisning kl 12.
Vi är def yngst. Ålder 60+.
Ljudet ekar.
Berättelse om uret. På svenska, vilket prästen tyckte var
skönt! Pustade ut av att ingen behövde engelska.
Sorl fr andra delar av kyrkan.
Prasslar med godispåse raden framför mig varpå dam 2 r fram
vänder sig om.
Jag blir irriterad av föreläsaren/prästen säger fel flera
gånger. Men församlade publiken skrattar till, fin stämning i gruppen.
Maktskillnader minskar?
När vi kom in (och satte oss längst bak) tittade flera på
oss. Kanske för att vi är unga?
Luktar sand, sten, inte så gammalt.
Prästen saluför gudstjänsten. Ett modernare
förhållningssätt?! Ber om deltagare. Under tiden kommer man inte få gå runt i
kyrkan.
Ninni i elrullstol kommer, pratar m prästen. En van
Domkyrkobesökare?
Två kursare kommer.
Diskursiva praktiken är kyrka, kyrkorummet, religion,
prästerskap. Kvinnlig präst.
Uret börjar slå. Musik spelar. Flera personer står runtom
och tittar.
Vi får en något onaturlig del av sammanhanget eftersom vi
antecknar. Men vi får göra det ganska ouppmärksammat. Människor kommer och går.
Kyrkan är en plats där man får röra sig!
Men Domkyrkan är också en turistattraktion.
Middagsgudstjäns m bön och textläsning. Ett tiotal personer
närvarar. Orden om Jesus ekar, dånar.
Tom, tom lokal. Jag jämför med mina barns skolavslutningar
här!
Religiösa, kristna diskursen lockar ett fåtal. ”Jesus
uppdrag”
Stillhet i kyrkan. Inga pratar nu i kyrkan.
Stolar i rader.
”Låt oss be”
Domkyrkan borde vara full!
En stark lampa i taket.
Tända ljus.
”Fader vår”
En person mumlar med.
Sekulariserat Lund, Sverige.
Flöjt, tvärflöjt.
En stillhet, mina ögon tåras.
Sidodörren öppnas. En ung kvinna tassar in.
Frihet. Frid. Frihet trots historiens vingslag av kyrkans
makt.
Doftar sand, sten, ej av människor.
Så är det slut efter flöjten. Prästen går, organisten också.
Småpratet börjar. Elrullstolen susar iväg. Stolarna knarrar.
Ett stort, stort rum.
Människor tittar på tavlor, går runt.
Att vistas i kyrkan innebär att vara tyst. Visa vördnad?
Moderna kyrkan. Ändå historisk tyngd. Kyrkans förtryck, makt
över människor.
Belysningen dämpas.
En del ensamma personer, många har ändå sällskap.
Turister m väskor, rullväska.
Någon hostar.
Någon har tagit av kepsen, någon har mössan på. Över en del
har kyrkan makten att få oss att ta huvudbonader.
En mobil ringer, personen svarar, kanske säger att han inte
kan prata, han lägger snabbt på, och går.

Titt ut - här är jag!

Häromdagen förklarade min trettonåriga son objektkonstans för mig. Han hade sett det på Vetenskapens värld. Kanske gör alla trettonåriga barn detta, ser på tv och lär sig saker. Kanske med en övervikt för barn i Lund. Det intressantaste/mest intressanta var att han förklarade det på ett bra sätt. Möjligen är jag inte helt objektiv men enligt någon vetenskapsteoretiker som jag redan glömt namnet på så är man som allra mest objektiv, det enda möjliga sättet att uppnå mesta möjliga objektivitet, när man är supersubjektiv. Vad vet jag. Men fint var det!

Tittar fram gör små söta saker i rabatterna, tittar hit gör du och tittar på mina fingrar gör jag inte. Bloggen lever sitt eget liv, ibland med mer syresättning.

Apropå syre, igår dog jag i den brandövning jag var med. Och apropå pedagogisk förmåga så var det inte vad jag tänkte när jag lyssnade till den arga brandmannen igår. Han lät oss förstå att hur fel vi hade gjort som hade gått genom röken ja det var inte riktigt klokt. Och döda skulle vi ha varit. Jag tänkte medan jag drog andan att en definition på död är att man inte andas. Jag kanske skulle bussa min son på brandmannen! Ja, se då blev detta en rosenskimrande saga till slut: brandmannen tyckte det var så roligt att lära sig prata och förklara och instruera på ett vettigt sätt att han uppnådde brandkonstans!

Kram!

Våren 2012

Läste att våren kommer till Lund, Skåne den 20 februari. Det tycker jag är bra. Sen kommer pollen därmed och det är inte lika bra. Å andra sidan vet jag inte om det blir så stor skillnad för mitt huvud. (Som den uppmärksamma läsaren av denna blogg anar finns det en historisk och somatisk underton. Men allt ska inte verbaliseras. Inte alltid i alla fall.) Så jag bestämmer att det är gött att våren är på gång. Till och med skulle jag vilja sträcka mig till att våren 2012 - det blir grejor det! Det är som vårkänslor i kroppen efter gympan, till stora delar är min kropp riktigt nöjd med den. Det hoppar runt små endorfiner i min kropp som gör highfive och då är det svårt att inte njuta. Att det är flera minusgrader ute kan jag inte riktigt ta in.

Goa helgen önskar jag dig!
Kram
Sofie

PS. Man skulle kunna säga: "det är bra att ha huvudvärk för då vet man att man har ett huvud".

Gammal ost

Jag har funderat på vad jag har för speciella intressen och smaker och preferenser.

Jag är synnerligen förtjust i gammal dansk ost. Gamle Oles far och sånt, ja det behöver inte vara så avancerat, en lagrad dansk ost skuren med tjocka sidan på danska osthyveln är som snö för eskimåer.

Så dansk och lagrad att när man öppnar kyldörren känner jag tveksamhet, hela köket darrar av doften (eller vad nu andra skulle kalla det). På korridoren var detta inte populärt, jag fick hänga osten utanför mitt rumsfönster. Men det gick bra det med! Ty dansk ost ska spisas, gärna i tid och otid. Alltför mycket kan förstås sätta mun och mage ur spel. Det är det värt.

Samtidigt vill jag att brien ska vara i det närmaste smaklös men dock en tydligt mogen briekonsistens.

Hushållsost går bort.

En cheddar från Kvibille är inte fel eller en herrgård från Allerum. Kittost, getost, fetaost. You name it som föreläsaren så populärt upprepade.

I'm so pärmetiketter and pennskrin

Japp, nya pärmetiketterna sitter på och väskan är packad. Nu är det dags för Gerdahallen och lite gympa med stång, en bra start på termin 7 tror jag.

Men jag måste klargöra: jag ska till universitetet idag (inte "skolan"), jag ska träffa mina kursare (inte "klasskamrater"), jag är psykologkandidat (inte student längre eftersom jag fått godkänt på min praktik och går vidare i utbildningen; och på praktiken var jag just kandidat och inte "praktikant"). Så. Jag tänker mig att jag inte ska beröra detta på denna blogg fler gånger fast man kan aldrig veta :-).

Här i Skåne har vi skånsk vinter vilket innebär torra vägar och rimliga gradtal. Visserligen regnar det inte och blåser inte heller men det kommer, jodå.

Diskuterade väder igår. Om höst och vår är samma sak klimatmässigt och definitionen på vår är att den kommer efter vinter men det inte klimatmässigt blir någon vinter: kommer då aldrig någon vår??? Oroväckande. Men frågan ligger ute på remiss. Jag återkommer.

En riktigt fin dag och vecka tänker jag mig för dig och mig!

Kram

Sofie

Hej då och tack - Orup!

Ännu en dag i livet. En dag som många andra. Som inte kommer igen.

En fin dag. Ögonen har inte tårats men väl känner jag vemod.

Dumle is "da shit" (som man populärt gärna säger för tiden). Söt eftersmak. Fastnar i tänderna. Minns klubban och träpinnen men bättre i nuvarande tappning ändå, trät gnisslade mot tänderna.

Lämnade detta kråkslott utanför Höör. Idag kom jag med bil, en strålande vacker soldag. Ringsjöarna glittrade och tänk att jag suttit i flera veckor i detta vita som tornade sig upp mot himlen. Lätt att glömma dess imponerande väsen när jag kommer med buss när det är mörkt ute och åker när det är mörkt ute.

Så har jag då lagt ännu en termin bakom mig, och med mig. Nu går jag in på den nämnt avancerade delen av utbildningen. Ska bli kul det också. Men mycket bättre än att jobba vet jag inte om det blir. Särskilt på Orupssjukhuset. Det har varit bra. Tack!

Nu är det 2012 och jo, jag tror som i slutet av förra året att det kommer att bli ett juste år.

Stora kramen!
Sofie