Varför händer det aldrig mig?

Jag har inte varit med om att någon betalat för mycket pengar till mig. Ett dubbelt barnbidrag till exempel hade väl inte varit svårt att röra till. Men det går bra, 17 miljoner kan jag ta på ett bräde: bankgiro 5474-6813. Så blir det lite ränta i alla fall till dess jag ska betala tillbaka! Om de finns kvar. Undrar förresten hur lång tid det tar att bränna 17 miljoner?

Etablerad blodgivare

står det på en t-shirt som jag numera är ägare till. Den är inte särskilt snygg och dessutom alldeles för stor. Inte ens nattskjorta kan jag ha den till eftersom jag inte använder det. Framåt vintern kanske jag kan ha den under morgonrocken?

Men det var tusan vad hon stack, det svartnade för ögonen. Okej, jag är jättesjåpig vad det gäller sprutor men det gjorde verkligen ont. Och blåmärke har jag också fått. Men okej då, det är väl för en god sak. Och ja, jag känner mig som en skurk när jag tar emot en blodgivarcheck istället för vad det nu är för organisation man kan donera en slant till. Men jag brukar själv bli glad över en liten blomma eller vad det nu kan bli av slanten, och det är väl en god sak det också?!

Förresten, nu är det "bevisat" - nu är det andra gången jag tränar samma dag som jag lämnat blod och mått yrt och pyrt under passet. Egentligen vet jag att det inte finns något samband men det är så trist att må illa och inte orka lyfta stång eller hoppa som vanligt.

Äppelmarängen runt

Vi konstaterade att det var tredje gången vi träffades för traditionen Äppelmarängen. En helg i matens och den goda samvarons tecken, med vännerna från Jönköping. Och någon flaska vin också. Jo, bowling i köket är möjligt, med flaskorna radade på väg till återvinning. Men det har blivit "bättre", nej, tack, det är bra nu det är ju en dag imorgon också. Klokt och ja, smart, förnuftigt och ack så trevligt "ändå". Och vilka diskussioner, svajar fram och tillbaka och skärper tanken och föder nya dito.

En riktigt fin vecka önskar jag dig!
Kram
Sofie

Tack!

Inget nytt under solen men det ÄR skönt när artikeln "det är bra att inte städa" dyker upp, vilket den ju gör periodiskt. Denna gång i dagens aftonblad.

Peppar, peppar, men pojkarna är pigga och friska och de har då fått dras med både hundhår och damm. Eller beror det på att jag lärt dem att tvätta händer? God handhygien som omvårdnads- och medicinskt utbildad personal säger.

Återigen, det är balansen det handlar om. Men vems balans? Är att duscha en gång i veckan eller en gång per dag rätt? Att tvätta sig med tvål och vatten eller att använda handsprit i hemmiljö? Att använda klorin? Att ta med tops i hörnen? Hur mycket damm är det egentligen som är bra innan gränsen är nådd för hälsovåda?

Slutsats: det är olika.

Bra=tråkigt

Livet är ljuvt och bra och flow! Osv. Det känns så gött och skönt och härligt. Att vara i det är så förunderligt fantastiskt! Men det går inte att skriva OM det. Berätta det, javisst, men inte säga det ord för ord. Platt fall.

Det är ju tragikomiskt ju att det är roligare att skriva om sånt som är svårt och eländigt. :-)

Vardagsrealism säljer inte i sin vanligaste, tråkigaste, ospeciellaste variant.

Men hur kan vi ta till oss det som känns som så långt ifrån? Extremt extremt? Då händer det i alla fall inte mig. Kan hålla det ifrån mig. Går inte att lära av för egen del. Eller?

Slutsatsen blir att lärandet kommer efter underhållning, förströelse, tankebortledare.

Varför?

Varför är ett laddat ord. Kan vara anklagande, nedlåtande.

Personligen tycker jag att vi använder varför alltför lite. På ett positivt sätt är det ett utforskande ifrågasättande, en sund nyfikenhet. Och så befriande emellanåt. I samtal "ska" man säga "hur menar du, berätta vidare, när du säger så hur tänker du då?" och visst har dessa uttryck sin poäng och leder många gånger framåt. Men att som en del vilja förbjuda ordet varför i professionella samtal är att göra tanken en otjänst.

Ett rejält varför kan ibland vara det som behövs! Ja, kanske är det vad jag skulle kalla civilkurage.

Skribenten som nu ska till Sydis tycker också att frågan varför är bra. Kanske på ett lite annat vis än jag tänker mig även om det också är på ett positivt vis. Men varför skulle denna skribent inte vilja bli skribent för Sydis? För mig låter det som en nyfikenhet och en vilja att lära nytt, försöka släcka en kunskapstörst. (Sen kan det visst finnas en massa andra skäl.) Som om att inte vilja vara chef skulle vara dåligt? Fram för mer rörlighet i arbetslivet och tanken!

Varför inte? kan vara en livshållning. Varför inte prova något nytt imorgon?! Till exempel.

PS. Idag provade jag IntStång på Gerdahallen. Alltså intensivgymnastik med stångövningar. Japp, jag klarade mig. Svettades, och avgick med den hedern. Fast nu är jag allt matt. Å andra sidan kan det bero på att jag varit vaken sedan 5.30. :-)

Ledig dag

Idag ska jag skriva om trevliga saker. För det är så livet är ofta. Trevligt, mysigt, rart, vänligt, omtänksamt, mjukt och gött!

Imorse ringde klockan på ett inte alltför besvärligt vis, kanske för att jag var utvilad, den raraste hunden av alla viftade som vanligt på svansen och ville bli klappad, tidningen hade budet lagt i lådan, hunden bar tidningen till äldsta sonen i sängen, barnen svarade positivt på varm choklad och mackor till frukost (!), tända ljus och den bästa koppen kaffe på dagen vid matbordet, underbart frisk morgon med glada människor till och från skolan, telefonsamtal med vän, franskstudier, positiva mejl från vänner, grattismejl till vän, varmt vatten i kranen och fungerande hårtork.

I affären för att köpa ny träningsutstyrsel - jag är värd någon påfyllning, inte minst för knänas skull - mycket trevliga expediter med massor av tid. Gemytlig och samtalsnära lunch med vän. Lite titta i affärer hann vi också! Trevliga människor på telefon med jobbet. Glad personal på fritids. Glad personal på simningen. God husmorsmiddag. Trevlig vän på kaffe. Glad och rar granne på cykel. Barnens läsning fin och goa nattkramar. Telefonsamtal med vän. Hundpromenad. Franskstudier. Mer trevliga mejl.

Skön säng och kudde!

Äktenskapets prostitution

OBS, känsliga läsare: inlägget innehåller ovårdat språk!

"Varannan svensk är otrogen." Läser jag på DN:s mfl alltombarn.

Vad fan är det med folk? Eller är det som en välrenommerad terapeut sa till mig: män tänker med kuken. Och i rättvisans namn: kvinnor tänker med fittan. Tänka, och tänka förresten.

Javisst förstår jag lust och kåthet och attraktion och passion (och psykos - för det är det många som säger att attraktion och förälskelse just är, närmast ett psykotiskt tillstånd). Men måste hjärna, samvete och ansvar därmed upphöra? Någon skam i kroppen vill vi väl ändå räkna med? Eller är det naivt? Ja tydligen enligt uppgifterna i artikeln om att varannan svensk är otrogen.

Och om så nu sker, pirret, det otillåtna, det spännande, spänningen i byxan, kittlet över allt som tydligen inte finns i äktenskapet, vad skulle hända om vi tänkte på vad partnern månne kan tänkas tycka? Och om vi inte förmår förrän "för sent", kan man då tänka sig ansvarstagande och diskussion och kommunikation?

Eller är det så att inte bara "vanliga horor" sysslar med prostitution? Att många äktenskap är en prostitutionsverksamhet? För att generalisera: kvinnor som har män med hög lön som låter dem betala för the good life medan han är ute på vift och förresten hon också. Och män som låter sig servas av hemmafru och trygghet och får betalt i gift-man-status, medan han är ute på vift och förresten hon också. På nåt sätt blir det värre, förtäckt prostitution.

Kalla mig gärna moraltant. Men först när du funderat på varför!

Jag tror på att en relation kan fungera utan otrohet. Och bär inte det, ja då kanske man kan tänka sig lite civilkurage. Och så får man väl prova igen, det hårda arbetet med närhet och ömhet. Tills man lärt sig vad det innebär att vårda och sköta en relation och behålla sexlusten till sin partner.

En åt gången, tack! Tycker jag.

Vad är det med sudoku?

Jag löste mitt första sudoku igår. Löste ett, nej två förresten, idag. Det är tråkigt.

Något måste det vara med sudoku eftersom många löser sådana. Jag förstår inte vad det är som är roligt, eller utmaningen, eller kittlingen. Tävlingsmänniskan i mig fick mig att lösa de numera lösta men jag gjorde det för att det måste vara något med att det är bra för hjärnan.

Hjärnans kopplingar mår kanske bättre nu! Eller beror det på att jag kan cykla? Sen tror jag att gympan med koordinationsövningarna är minst lika bra. Framförallt är det roligt!

Lycka i en påse kikärter

Häromdagen la jag kikärter i blöt. Kokade dem efter middagen idag.

Mixade 2 msk rostade sesamfrön, 4 dl kikärter, 1 stor klyfta vitlök, 2 msk pressad citron (resten drack jag direkt, förebygger uvi), 1/2 dl olivolja, 1/2 tsk salt och 1 krm cayennepeppar.
Kan med fördel ätas med sked, eller till något annat gott. Hommus.

Tänk vad händernas arbete skänker lycka. Jag har knappt hunnit diska undan idag förrän nästa omgång redskap rörde till det i mitt lilla kök. Middagen blev god liksom efterrättsexperimentet och bullarna till morgonens frukost jäser långsamt ute i trapphuset.

Dagen har i alla sina delar varit en fantastiskt ljuvlig dag och jag önskar en riktigt god helg!

Kram
Sofie

Text 1 publicerad

Nu är den första texten utlagd på min hemsida.

Nattsudderi

Vem är det som har bestämt att man ska sova på natten? Möjligen var det praktiskt när det inte fanns annat ljus än solens.

"Oh, låg du vaken i natt, så hemskt." Tänk om det är trevligt och precis den stund jag behöver? Och så är det ju så skönt att ta en lur efter lunch istället!

Vem har bestämt att jag ska vara morgonpigg för att passa in i samhällets schema? Som gör att jag imorgonbitti inte passar?

Jag har inte hört någon prata om dagsudderi.

Kasta ägg

Gamla ägg som stått i en sommarstugas avstängda kyl över vintern gjorde att min pappa inte åt ägg på många år. Och han är ändå äggoman. Eller ägg-man.

Kasta ägg som kravall?

Kasta kokta ägg - gör det ondare än okokta ägg?

Kastade ägg gjorde jag och barnen när vi flyttade upp en våning och jag ville visa hur dumt det var att trilla ut genom fönstret (de hade tidigare bott på första våningen/villa i sitt liv). De såg hur ägget for ner från när jag släppte det och så smätte nere på marken. Vi gick ner för att beskåda eländet. Och så pratade jag om hjärnsubstans.

Att ha cykelhjälm är en annan bra sak! Senast igår kom en person fram till mig och komplimenterade mig för den vackra blommiga jag har. Hans bror var röntgenläkare och mannen hade använt cykelhjälm hela sitt liv...

Ta en tablett och "allt" ordnar sig?

Ta en tablett och allt ordnar sig! Eller?

Det är bra att det finns mediciner för att hjälpa. Men vad är det vi behöver ha hjälp med? Toppar och dalar? För mycket eller för lite av något?

Varför är det så läskigt att må lite dåligt? Vad är det som gör att vi blir rädda för aktiva barn?

En del människor är aktivare än andra, en del har lättare för att bli ledsna. Någon ropar och hojtar över något som en annan hade suckat åt.

Mediciner, kniven, allt ska "någon" fixa. Se ut på ett visst sätt, göra på ett visst sätt, uppföra sig, handla, beteenden, beteenden.

Vad hände med acceptans? Med en kopp kaffe och en närvarande människa?

När det verkligen behövs finns mediciner. Jag tror dock att det finns mycket att fundera över innan vi tar till kemiska substanser. Stanna upp och reflektera?!

Den bästa experten på dig är du själv! I de flesta fall.

Apropå gener och sånt där

Läser i Psykiatri. En orienterande översikt av Sten Levander m fl : "Sexualitetens biologiska sida ska alltså dela rum med psykologiska, sociala och normativa komponenter i människans värld. Därvidlag kan problem uppstå. De flesta problem kan lösas genom människans enorma förmåga till flexibel inlärning som ersätter djurens fasta beteendeprogram."

Man kan alltså hävda biologistiska förklaringar till människors beteende.

Samtidigt kan man framhålla ett flexibelt val av graden av förfining om vad vårt primitiva arv ska spela för roll för vårt samtida leverne.

Modern medveten människa?

Defekt?!

Genetiska relationsproblem

Det första som slår mig är tanken på hur kul det är att inte vara riktigt hel i generna? Som ett måndagsexemplar?

Det andra som slår mig är om det är manliga forskare som kommit fram till allel 334? Då blir det hela ödesmättat och bestämt och kanske blir det biologiskt försvarbart med dåliga relationer och otrohet? Eller om det är kvinnliga forskare, så att det inte riktigt kan vara kvinnors del av relationerna det är problematiskt med?

Det tredje som slår mig är om genen kan tillbakabildas av dålig anknytning, i enlighet med modern anknytningsforskning om betydelsen av anknytning och kommande relationer, och att genen kanske var helt okej från början men inte fick tillräckliga förutsättningar. (Så här kanske man inte alls kan resonera kring gener, men jag gjorde det precis ändå.)

Och slutligen om kopplingen mellan genen och autism: "Autism utmärks av begränsningar i förmågan till ömsesidigt socialt samspel och verbal och icke-verbal kommunikation..." (citat Wikipedia). Utan att på något sätt nedsätta autism kan man fråga sig om just den typen av begränsning är sådan som bidrar till taskiga relationer och möjliggör otrohet?

Göra rätt från början?

En del av oss som har hus tycker att det är bättre att själva göra reparationer och ombyggnader, förbättringar och ändringar på våra hus, bygga eget. Än att anlita hantverkare, de som har denna typ av arbete som daglig sysselsättning. Det blir helt enkelt bättre att göra det själv. Mycket bättre.

Metodisk läggning, noggrannhet, hyllandet av underarbetet, envishet, stolthet, skicklighet, göra ett bra jobb (och inte minsta möjliga, fuska)? Är det bara ord?

Och så är det ju det där med tiden, eftersom många av oss har andra saker för oss som daglig sysselsättning anlitar vi hantverkare oavsett, tyvärr.

Jodå, det finns hantverkare som är bra och duktiga och skickliga yrkesmän. Och hantverk med alldeles speciell kunskap. Hatten av för en tynande grupp.

Artikeln i Sydis gör mig inte särskilt upprörd utan bara uppgiven. Och det är ju hemskt! Sådant slöseri med resurser och tid och människors liv och lust. Dags att prata om grundlighet i byggbranschen?

Lön för miljön

Yngste sonen sa igår att det är bra att mamma har låg lön. Då blir man miljövänlig, man köper inte så många saker och förbrukar alltså inte så många resurser.

Vilken vinkling! Underbart!