"Hej, jag vill ha uppmärksamhet"

Alldeles nyss kom Jensen och satte tassarna på min sängkant och tittade uppfordrande på mig. Självklart lutade jag mig fram och gav honom en massa klappar. Och så tänkte jag att vad enkelt det är ändå att säga hej, jag vill ha uppmärksamhet och så får jag det och goa snälla klappar. Så kom han förbi ett varv till vid sängkanten och han fick några fler klappar. Likadant var det med Bolt när jag släppte ut honom när jag hämtade tidningen. Han fick några klappar, han sträckte på sig, drog sig undan men kom tillbaka och buffade med nosen och sa hej, jag vill ha uppmärksamhet och så fick han han några klappar och kli bakom öronen. Och sen var det klart och han hoppade ner och började beta gräs.

Med tonåringarna som jag ännu inte väckt för frukost är det inte riktigt lika okomplicerat, det är nog mera Öh, och buffande och vad blir det (för mat). Men det är ok det med. :-)

Magsjuka och A-final i Alingsås

Igårnatt och dag spydde yngste sonen 12 gånger i Alingsås. Idag spelar de A-slutspelsfinal som sänds live, se länken: http://www.ahk.nu/index.php/potatiscupen Familjehandbollsspelaren ringde precis och meddelade detta stolt. :-) Även från bänken kändes det bra!

Det är sant att Lugis P00-lag är i stark utveckling. Andra gången på två veckor som de är i final.

En fortsatt fin söndag!
Sofie

Vem vill anställa mig på timmar i sommar och i höst?

Ja, våren får nog sägas ha kommit. Då menar jag inte den meteorologiska eftersom den har vi haft länge utan den verkliga våren: trädgårdsmöblerna står i trädgården, krukorna är tömda och förberedda för just vårblommor, Bolt ligger och solar i sin hage, grilldoften spred sig i området i går och det börjar puttra i rabatterna.

Efter vår kommer sommar och då ska studenter arbeta. Åtminstone denna skrivande student.

Jag behöver och vill ha timjobb i sommar och till hösten, fram till dess det är dags för PTP. Jag är bra på många saker: skriva listor, rensa arkiv, skriva texter, svara i telefon, testa, skatta/bedöma olika saker, organisera, prata med folk, koka kaffe, städa (jag är dyr men noggrann), laga mat, läsa korrektur, mata in data (siffror o/e bokstäver), listan kan göras lång.:-) Eller varför inte som psykologassistent!?

Utgångsbasen är Lund men jag reser gärna. Kortare eller längre uppdrag. Dagtid företrädesvis men jag är bra på att planera och kan få ihop komplicerade scheman och jobbar mot deadline och drar mig alltså inte för att arbeta kvällar och helger om det behövs.

Juni 2013 - Januari 2014.

0703-654513
sofie@skriver.se

Hej!
Sofie

Åh, ledig helg!

Såå gött det känns i hela kroppen. Efter morgonens statistik, som förvisso var väl så trevlig, avhandlades kalasandeplanering över lunchen och sedan shopping med goda vännen. Jisses vad bra det är att få följa med och shoppa, det är lika roligt som att shoppa till sig själv. Och billigare. Ja, tänk att få köpa några kläder nån gång igen. Ja, och sen kaffe och pratstund och SPSS-nedladdning på det så blev fredagen eftermiddag och sen kväll och så blev jag bjuden på middag och det var mysigt och gott. Tack! Nu har jag klätt mig i särken och ska somna med någon bok över näsan och nej, fastän jag vill det blir det nog inte någon sovmorgon ändå. Fast då kan jag gå ut till Bolt och snacka med honom och hämta tidningen och dricka kaffe i sängen. Somna om på morgnarna är jag bra på så det ska nog bli en fin lördag. Jo, visst ska jag ägna mig åt studier i helgen och jag gillar ju att ha huset fullt och det har jag haft ett tag men det ska bli skönt att i två dagar vara själv!

Kan du ha en riktigt skön helg?!?
Kram!
Sofie

En lång vinter med existentiell kris

Ja, rubriken kan syfta på att vintern har en existentiell kris. Och så är det nog, vintern vill inte riktigt släppa taget. Jag hörde att den vill hålla i sig ännu en vecka. Det är svårt att släppa taget i en existentiell kris. Men sen kommer våren, ja det gör den. Snart, vänta bara lite till.

För mig har det varit en vinter med existentiella funderingar. Ibland ser man inte när kriserna är under uppseglande och det kan hända saker som i förstone inte ser ut som en kris. I alla fall inte av existentiell karaktär. Det hände något i vintras som jag har skrivit om tidigare på denna blogg, det intuitiva är fortfarande lika sällsamt. Jag förstod inte då att det handlade om att jag skulle komma att ältas och stötas i den långa resan som det innebär att växa lite till, komma till någon mer insikt. När det hände blev jag förvirrad och visste inte vad jag skulle säga och sa förresten något helt annat. Det förstod jag sen. Men så här i efterhand är jag glad att jag kunde ta emot det som hände och nagla upp mig själv mot väggen och ta ett ja, struptag och säga att skärp dig tanten.

Nu vet jag något som jag inte visste då. Nu hade jag inte sagt och gjort som då. Frågan blir då om jag kan generalisera denna upplevelse till fler områden i livet så att jag får mer omfattande nytta av mina upplevelser?

Jag är precis den jag är, jag är så gammal jag är, jag är inte normalfördelad och det vill jag inte vara heller, jag ser mig själv i spegeln och känner igen mig.

En god fortsättning på de sista vinterdagarna!
Kram
Sofie

"Detta är inte åsikter jag står för."

I Sydis har en politiker gjort avbön. Hon hade inte menat vad hon skrev. Hon hade inte förstått. Hon tar tillbaka allt. Den är nog den bästa. Totalt onyanserat. "Allt."

Men vad är det som händer? Vad är det som gör att inte allt vårt beteende är en del av oss? Varför skulle nedsättande kommentarer "bara på Facebook, i förbifarten, när jag var full, jag menade det inte" inte vara en del av den personen? Som vuxna har vi ansvar för det vi är, gör, säger, inte säger, inte gör. Järnrör har man inte bara som tillhygge för att det råkade bli så? Att säga att en viss yrkesgrupp är på ett visst sätt, bara blev så? Att tycka att en viss "kategori" utifrån kön, ålder, etnicitet, sexualitet osv är på ett visst sätt eller att man har rätt att uttrycka sig på ett visst sätt om den kategorin "för man menar ju inget med det"? T ex "negerbollsdebatten": "jag har alltid sagt negerboll och därför kommer jag alltid att säga negerboll". Totalt oreflekterat. Samhället förändras och vi får allt lov att hänga med. Och väljer man att inte hänga med så får man nog inse att det kan komma till konflikter. Eller hur länge kan man skylla på "oförstånd"?

Visst, det kan bli fel och då kan man be om ursäkt. Och det är väl så livet är allra mest, att det blir fel. Men jag tror inte att saker och ting "bara händer". Dem vi är är vi av vad vi är, gör, säger, inte säger, inte gör; våra val, icke-val.

Jag tycker att jag har en skyldighet att vara hyfsat snäll, vara hyfsat nyanserad, vara hyfsat omsorgsfull när jag uttrycker mig till och om andra människor. Jobba för att det blir färre fel och en godare värld. I det ingår att inte säga nedsättande saker som andra kan bli ledsna av.

En sån där flexibel, kreativ och utmanande vecka

Denna vecka har varit en av de där goa veckorna. När det händer saker. Har det inte varit det ena har det varit det andra. Samtal, möten, mejl, sms, undervisning, handledning. Att veckan inleddes med tenta måndag morgon kl 8 är närapå glömt.

Flexibilitet är ett honnörsord. En ledstjärna att blicka mot. Att hålla sig i. Jaha, men då byter vi inriktning och ämne och handledare på uppsatsen. Och så var den saken klar. Ut med det gamla in med det nya. På tjugo minuter bara hände det, liksom. Bara att kavla upp och skovla på.

Känslor har det varit gott om denna vecka. Och då är det ändå inte mina jag tänker på i första hand:-)

Att avsluta veckan med en ljuvlig middag, tack!, och rödvin och film och en god natts sömn var nog det rätta.

Fina helgen!
Sofie

Rättspatos och terrierbeteende!

Intressant läsning om medarbetare: http://www.linusjonkman.com/?p=2282

Alltså: normalfördelat beteende i all ära men det är ute i svansarna det hettar till! Fast det klart, det beror på vad man är ute efter:-)

Ha en god vårdag,
Sofie

Det är HUR man säger det!

En av de första sakerna vi pratade om på utbildningen var Jan-Åkes glasögon (obs, metafor) och att vi pratar med varandra dels på en konkret nivå och dels på en abstrakt nivå. Sedan dess har vi pratat om hur vi pratar med varandra på en massa olika vis. Också det som inte sägs, det uteblivna, det parentessatta. Och så då förstås hur det sägs.

Något centralt också är om man ställer raka frågor utan krusiduller eller om de bakas in i en massa fluff. Och svaret, om det är svaret på det som det frågas om. Och om svaret blir: ja eller nej. Och när det kanske kommer annan info utöver ja eller nej, vad händer då?

Om någon tar sats för att säga det som ska sägas, vad kan det då vara för budskap? Liksom om någon dröjer med utsagan eller säger det som en kulspruta, Pirjos metafor, hur kan man förstå det?

Jag är en varm förespråkare för ja eller nej. Det som kommer därutöver kan vara det som man blir ledsen av, glad av, sårad av, arg för. För det är hur något sägs som är det egentliga budskapet, som jag ser det.

Kanske är det dessa resonemang som gör det svårt för icke-psykologer att tala med psykologer. Att icke-psykologer är rädda för allt än ja och nej. I vilket fall är det intressant hur mycket som kommer fram av HUR något sägs!

PS. Ett exempel kan vara när någon frågar om hur det känns och svarande säger att hon/han tänker en viss sak. Eller om frågan rör volition, vill den svarande en viss sak och svaret blir tänker eller känner. Ja, du kan själv räkna ut alla upptänkliga versioner känner, tänker och vill i kombination. Det intressanta är när det blir en diskrepans som bär mening.

Post-tenta-koma?

Det blev lite tomt efter tentan imorse. När jag kom ut klockan 11 var det så härligt vårväder och jag blev alldeles sprittande yr. Lite koma/psykos men efter lunch, kaffe och lite gaggande och en rask och frisk och skön långpromenad så är jämvikten där, balans igen.

Och - håll i dig nu (du läsare som vet hur jag tycker om att tenta): jag tycker att vi borde ha salstentamina på de flesta kurserna på programmet. Det verkar som att jag pluggar på ett annat sätt inför tentorna varför jag tror att det vore bättre för lärandet med just salstentor. Jo, hemtentor är väldigt bra också, om de är bra. Fast det gäller ju för salstentor också. Seminarier är också bra, om de är bra förstås!

Sen är det dock så skönt att det inte är så många fler salstentor kvar, bara en faktiskt!:-)

Ha en riktigt fin vårkväll!
Sofie