Tänka, snabbt och långsamt

Läser i min födelsedagsbok Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman en massa kluriga saker.

Bland annat om forskning om prajmning (priming) och inser hur prajmad jag blev vid ett tillfälle av att jag under en längre tid exponerades för en persons fotografi och när jag väl träffade personen för första gången blev alldeles till mig. Det undermedvetna hade gått före och subliminalt gjort mig redo för den här personen. Starka krafter och känslor i omlopp..!

Jag läser också om kognitivt flyt. En del skulle kanske kalla det flow. Jag skulle just nu kalla det lycka, eftersom jag är härligt, stillsamt och njutbart lycklig.

En annan rolig passage är "Om du är mån om att uppfattas som trovärdig och intelligent ska du inte använda ett komplicerat språk när det räcker med ett enklare." Han använder också ord som "pretentiös stil". Jag undrar om man med komplicerat språk och pretentiös stil också skulle kunna syfta till mängden ord?

Senast igår blev jag återigen varse att det oftast inte räcker med att svara ja eller nej på något utan att man måste linda in svaret i en massa fluff och luddigheter och tvetydigheter och ursäkter och förklaringar... the more the merrier känns fel i sammanhanget.

Tänk om det var så att vi kunde fråga saker och få ja, nej, kanske eller vet inte och att det räckte så? Fast då hade det möjligen inte funnits en arbetsmarknad för psykologer!? :-)

Fina lördagen, kram
Sofie

Så var det måndag igen!

Dessa fina måndagar. Ny start på veckan. Ny start på resten av livet. Ny fas, vilat i slutet av förra veckan och nu är det arbete igen. Om man inte jobbar skift förstås.

Imorse utbröt närapå en dispyt när jag avbröt gnället om att ja-så-var-det-måndag-igen och tyckte att ja visst är det härligt att det är måndag igen!

Det fortsatte med att man kanske inte kan tänka för att det är måndag morgon, att saker och ting går långsammare för att det är måndag morgon, att saker och ting är tråkiga för att det är måndag morgon.

Alltså, jag vet att det är superklämkäckt - men allvarligt talat. Jag har förmånen att gå på en lång och spännande utbildning. Jag går en utbildning som många skulle göra en hel del för att komma in på. Jag har hälsan och är hyfsat frisk här och där. Jag har glada barn, snälla vänner, andas frisk luft, kan sätta på kranen och få fint vatten i mitt glas. Jag kanske har turen att vakna glad de flesta morgnar. Jag är för det mesta glad. Men jag vet att jag var sur i tisdags morse, så det så. Jag vet att jag är arg ibland fast det går över väldigt fort.

Och jag är säker på att just du också har en massa att vara glad över. (Eller som de sa i filmen: "hur vore det med kåt, glad och tacksam?)

Alltså, jag vet att det är superklämkäckt. Men kom igen, det svänger ju katten. Le - och någon ler mot dig!

"Hej, jag vill ha uppmärksamhet"

Alldeles nyss kom Jensen och satte tassarna på min sängkant och tittade uppfordrande på mig. Självklart lutade jag mig fram och gav honom en massa klappar. Och så tänkte jag att vad enkelt det är ändå att säga hej, jag vill ha uppmärksamhet och så får jag det och goa snälla klappar. Så kom han förbi ett varv till vid sängkanten och han fick några fler klappar. Likadant var det med Bolt när jag släppte ut honom när jag hämtade tidningen. Han fick några klappar, han sträckte på sig, drog sig undan men kom tillbaka och buffade med nosen och sa hej, jag vill ha uppmärksamhet och så fick han han några klappar och kli bakom öronen. Och sen var det klart och han hoppade ner och började beta gräs.

Med tonåringarna som jag ännu inte väckt för frukost är det inte riktigt lika okomplicerat, det är nog mera Öh, och buffande och vad blir det (för mat). Men det är ok det med. :-)

Magsjuka och A-final i Alingsås

Igårnatt och dag spydde yngste sonen 12 gånger i Alingsås. Idag spelar de A-slutspelsfinal som sänds live, se länken: http://www.ahk.nu/index.php/potatiscupen Familjehandbollsspelaren ringde precis och meddelade detta stolt. :-) Även från bänken kändes det bra!

Det är sant att Lugis P00-lag är i stark utveckling. Andra gången på två veckor som de är i final.

En fortsatt fin söndag!
Sofie

Vem vill anställa mig på timmar i sommar och i höst?

Ja, våren får nog sägas ha kommit. Då menar jag inte den meteorologiska eftersom den har vi haft länge utan den verkliga våren: trädgårdsmöblerna står i trädgården, krukorna är tömda och förberedda för just vårblommor, Bolt ligger och solar i sin hage, grilldoften spred sig i området i går och det börjar puttra i rabatterna.

Efter vår kommer sommar och då ska studenter arbeta. Åtminstone denna skrivande student.

Jag behöver och vill ha timjobb i sommar och till hösten, fram till dess det är dags för PTP. Jag är bra på många saker: skriva listor, rensa arkiv, skriva texter, svara i telefon, testa, skatta/bedöma olika saker, organisera, prata med folk, koka kaffe, städa (jag är dyr men noggrann), laga mat, läsa korrektur, mata in data (siffror o/e bokstäver), listan kan göras lång.:-) Eller varför inte som psykologassistent!?

Utgångsbasen är Lund men jag reser gärna. Kortare eller längre uppdrag. Dagtid företrädesvis men jag är bra på att planera och kan få ihop komplicerade scheman och jobbar mot deadline och drar mig alltså inte för att arbeta kvällar och helger om det behövs.

Juni 2013 - Januari 2014.

0703-654513
sofie@skriver.se

Hej!
Sofie

Åh, ledig helg!

Såå gött det känns i hela kroppen. Efter morgonens statistik, som förvisso var väl så trevlig, avhandlades kalasandeplanering över lunchen och sedan shopping med goda vännen. Jisses vad bra det är att få följa med och shoppa, det är lika roligt som att shoppa till sig själv. Och billigare. Ja, tänk att få köpa några kläder nån gång igen. Ja, och sen kaffe och pratstund och SPSS-nedladdning på det så blev fredagen eftermiddag och sen kväll och så blev jag bjuden på middag och det var mysigt och gott. Tack! Nu har jag klätt mig i särken och ska somna med någon bok över näsan och nej, fastän jag vill det blir det nog inte någon sovmorgon ändå. Fast då kan jag gå ut till Bolt och snacka med honom och hämta tidningen och dricka kaffe i sängen. Somna om på morgnarna är jag bra på så det ska nog bli en fin lördag. Jo, visst ska jag ägna mig åt studier i helgen och jag gillar ju att ha huset fullt och det har jag haft ett tag men det ska bli skönt att i två dagar vara själv!

Kan du ha en riktigt skön helg?!?
Kram!
Sofie

En lång vinter med existentiell kris

Ja, rubriken kan syfta på att vintern har en existentiell kris. Och så är det nog, vintern vill inte riktigt släppa taget. Jag hörde att den vill hålla i sig ännu en vecka. Det är svårt att släppa taget i en existentiell kris. Men sen kommer våren, ja det gör den. Snart, vänta bara lite till.

För mig har det varit en vinter med existentiella funderingar. Ibland ser man inte när kriserna är under uppseglande och det kan hända saker som i förstone inte ser ut som en kris. I alla fall inte av existentiell karaktär. Det hände något i vintras som jag har skrivit om tidigare på denna blogg, det intuitiva är fortfarande lika sällsamt. Jag förstod inte då att det handlade om att jag skulle komma att ältas och stötas i den långa resan som det innebär att växa lite till, komma till någon mer insikt. När det hände blev jag förvirrad och visste inte vad jag skulle säga och sa förresten något helt annat. Det förstod jag sen. Men så här i efterhand är jag glad att jag kunde ta emot det som hände och nagla upp mig själv mot väggen och ta ett ja, struptag och säga att skärp dig tanten.

Nu vet jag något som jag inte visste då. Nu hade jag inte sagt och gjort som då. Frågan blir då om jag kan generalisera denna upplevelse till fler områden i livet så att jag får mer omfattande nytta av mina upplevelser?

Jag är precis den jag är, jag är så gammal jag är, jag är inte normalfördelad och det vill jag inte vara heller, jag ser mig själv i spegeln och känner igen mig.

En god fortsättning på de sista vinterdagarna!
Kram
Sofie

"Detta är inte åsikter jag står för."

I Sydis har en politiker gjort avbön. Hon hade inte menat vad hon skrev. Hon hade inte förstått. Hon tar tillbaka allt. Den är nog den bästa. Totalt onyanserat. "Allt."

Men vad är det som händer? Vad är det som gör att inte allt vårt beteende är en del av oss? Varför skulle nedsättande kommentarer "bara på Facebook, i förbifarten, när jag var full, jag menade det inte" inte vara en del av den personen? Som vuxna har vi ansvar för det vi är, gör, säger, inte säger, inte gör. Järnrör har man inte bara som tillhygge för att det råkade bli så? Att säga att en viss yrkesgrupp är på ett visst sätt, bara blev så? Att tycka att en viss "kategori" utifrån kön, ålder, etnicitet, sexualitet osv är på ett visst sätt eller att man har rätt att uttrycka sig på ett visst sätt om den kategorin "för man menar ju inget med det"? T ex "negerbollsdebatten": "jag har alltid sagt negerboll och därför kommer jag alltid att säga negerboll". Totalt oreflekterat. Samhället förändras och vi får allt lov att hänga med. Och väljer man att inte hänga med så får man nog inse att det kan komma till konflikter. Eller hur länge kan man skylla på "oförstånd"?

Visst, det kan bli fel och då kan man be om ursäkt. Och det är väl så livet är allra mest, att det blir fel. Men jag tror inte att saker och ting "bara händer". Dem vi är är vi av vad vi är, gör, säger, inte säger, inte gör; våra val, icke-val.

Jag tycker att jag har en skyldighet att vara hyfsat snäll, vara hyfsat nyanserad, vara hyfsat omsorgsfull när jag uttrycker mig till och om andra människor. Jobba för att det blir färre fel och en godare värld. I det ingår att inte säga nedsättande saker som andra kan bli ledsna av.

En sån där flexibel, kreativ och utmanande vecka

Denna vecka har varit en av de där goa veckorna. När det händer saker. Har det inte varit det ena har det varit det andra. Samtal, möten, mejl, sms, undervisning, handledning. Att veckan inleddes med tenta måndag morgon kl 8 är närapå glömt.

Flexibilitet är ett honnörsord. En ledstjärna att blicka mot. Att hålla sig i. Jaha, men då byter vi inriktning och ämne och handledare på uppsatsen. Och så var den saken klar. Ut med det gamla in med det nya. På tjugo minuter bara hände det, liksom. Bara att kavla upp och skovla på.

Känslor har det varit gott om denna vecka. Och då är det ändå inte mina jag tänker på i första hand:-)

Att avsluta veckan med en ljuvlig middag, tack!, och rödvin och film och en god natts sömn var nog det rätta.

Fina helgen!
Sofie

Rättspatos och terrierbeteende!

Intressant läsning om medarbetare: http://www.linusjonkman.com/?p=2282

Alltså: normalfördelat beteende i all ära men det är ute i svansarna det hettar till! Fast det klart, det beror på vad man är ute efter:-)

Ha en god vårdag,
Sofie