När 2013 lider mot sitt slut och 2014 nalkas med stormsteg

2013, det har varit ett år med choklad i. Lite av det som hänt:

I våras var det så dags för den "hemska" statistikkursen och den var rolig! Visst svettades jag lite men som vanligt: om man börjar från början, betar av längs vägen, fortsätter tugga på så är det bara att göra. Uppsatsen kom vi igång med tidigt och jag vet faktiskt inte hur många projektplaner vi hann beta av före terminens slut. Och förresten fortsatte vi fram till midsommar. 

Lite oförhappandes i början av juni blev jag sambo efter 8 år. Vilken omställning. Men inte desto mindre trevligt! Nu är halva huset slipat och målat och efter examen är det dags för köket att få sig en rejäl duvning.

I somras hade jag semester för första gången på fem år och det var skönt. Men bara det inte blir för länge åt gången. Ofta tycker jag att en långhelg ger väl så mycket ledighet i kroppen.

Sommarhuset i Vilshärad är nu sålt och det är vemodigt att lämna ett ställe som jag har känt till i hela mitt liv. Men var sak har sin plats och nu är det dags att göra andra saker.

Under hösten har vi skrivit färdigt uppsatsen och på lucia gick vi upp med den. För säkerhets skull passade vi på att fira dagen före och det var helt rätt. Vi fortsatte sen att fira efter oppositionen och tisdagen 17/12 publicerades uppsatsen på LUP: http://www.lu.se/lup/publication/4196004

Killarna bara sportar och sportar. Arthur har börjat handbollsklass och trivs! Det går också bra med skolarbetet. Tränar gör han tre gånger per vecka och med matcher på helgerna blir schemat späckat. också vi föräldrar i laget har en del för oss, picknick och snart en fest. Laget är ju som en andra familj för killarna, och för oss föräldrar är det bara att hänga på! Victor har lämnat volleybollen och satsar fullt på badminton och tränar tre gånger i veckan. Han blir bättre för varje gång jag ser honom, vilket är varannan vecka när han tävlar. I lördags debuterade han på den internationella badmintonscenen och det gav mersmak - i bilen på väg hem ville han tillbaka och spela mer. Skolan sköter han med den hedern. Fina betyg fick pojkarna före jul.

Jensen lever och hoppar och studsar när han är utomhus. Inne är det svårare med hala golv och upp och nerför trapporna bli han buren. Men har är glad och sköter det han ska så han ska nog överleva sin sextonårsdag. Bolt ute i trädgården trivs och frodas och är glad i både morötter och äpplen och han gillar verkligen att bli kliad bakom öronen.

Om knappa tre veckor tar jag examen och sen börjar ett vanligt medelålders liv med arbete och tidiga morgnar. Och jag längtar efter det!

Ett riktigt härligt 2014 har vi att se fram emot och jag önskar dig ett riktigt gott nytt år!

Kram

Sofie

Uppsatsen publicerad!

Nu finns den där. Uppsatsen. Alltså den där som vi har skrivit på ett tag. Som vi gick upp med i fredags. Som nu, NU finns tillgänglig på nätet:

http://www.lu.se/lup/publication/4196004

Stor kram
Sofie

Mitt första bokkontrakt

I brevlådan låg idag ett lite grann tjockt kuvert och kikade på mig. Jag visste ju vad det var och det kändes högtidligt att öppna det. Och nu har jag skrivit på avtalet och författarförsäkran. Framöver tänker jag mig fler kontrakt :-)

Så nu tror jag att kan kalla mig författare. Kanske skulle inte alla hålla med om det, och inte för att det är så väldans mycket text. Men ändå. Man har inte roligare än man gör sig. Om jag blir glad av att kalla mig författare så varsågod tänker jag. (Om en och en halv månad kan jag kalla mig ytterligare något fint!)

Stor kram!
Sofie

Vad ser du när du tittar dig i spegeln?

Idag pratade vi om någon person, ja, vem var det nu igen och så vidare och hur gammal var hen? Jo, i min ålder typ. Sa jag. Och funderade på vad det kan betyda. Jo, för hen ser ju ut som jag. Fast vid närmare eftertanke var hen nog 35? Eller 30 eller 40? Jag tycker att det är svårt att se hur gammal någon är. Vid något tillfälle sa en person till mig att jag är en gammal man/kvinna varpå jag tänkte att jaså, hur då? När jag tittade noga efter såg jag en massa rynkor i ansiktet och tänkte att det kanske var vad personen menade. Antagligen inte i och för sig men som yttre attribut för att vara "gammal". Jag tittar mig ofta omkring och ser en massa människor som är som typ jag. Vi är i samma fas, vi läser sista terminerna nu och snart är det dags att börja jobba. Det kommer att vara en stor omställning när jag börjar jobba, att titta mig omkring och se en massa människor som ser ut som jag. Och som då har jobbat en massa herrans år och då antas kanske jag också ha gjort det.

På ett sätt är det praktiskt att se andra som jag ser mig själv. Men det blir också lite struligt att tro att andra är lika gamla som jag. Eller unga. Eller rysligt allt möjligt. Om jag ser nån som ser trevlig ut och jag vill prata med den personen tänker jag inte att jag inte kan göra det eftersom den ser ut på ett speciellt vis. Det är mer lusten, nyfikenheten och viljan som driver mig. Och så glömmer jag bort att sånt kanske inte passar sig. Vad vet jag.

När jag tittar mig i spegeln ser jag en person som är nånstans mellan 20 och 60. Lite mogen, lite barnslig, lite allt möjligt. Rynkorna antyder någon slags mognad och så kan det nog vara. Ögonens glitter kanske en massa barnsligt tramsande. En del av en hel del kanske. Jag är rätt nöjd med det jag tänker att jag är. Och så lite missnöjd också så klart. Rätt bra att vara lite av allt möjligt då.

Man brukar säga att skönhet ligger i betraktarens ögon. Men då är det bara att ställa sig framför spegeln och ta till dig!

Livet efter dig

Jag såg ett boktips, flera läsare rekommenderade den. På bokhandeln låg den topp-2 (hur nu den listan är beräknad?) och det kan ju betyda både det ena och det andra. Av baksidestexten att döma verkade den vara någon slags kioskroman: En kärlekshistoria. Att de kommer att förändra varandras liv.

Början var lite tradig och språket lite haltande. Möjligen ett översättningsproblem. Boken har flera av litteraturvetenskapens teman, t ex: fattig ung kvinna möter äldre rik man, äldre belevad man lär ung obildad kvinna en del om livets finkultur, äldre man är sur och grinig och ung pigg och pratglad kvinna bryter genom isen, kärlek uppstår trots oddsen. Mer får du läsa själv.

Efter halva boken grät jag ögonlockssvällande floder. Jag mindes först inte när jag senast grät så mycket. (Sen kom jag på att jag grät så för ett år sedan när jag stod inför ett val som inte var ett val eftersom det bara fanns en möjlig lösning. Även om icke-möjligheten var attraktiv, så attraktiv. Men som sagt, det fanns bara en utgång. De "valen" är svåra och kanske är det av sådana mognad kan börja växa fram. Det insåg jag till slut då. Och nu igen.)

Jag tycker att jag med gott samvete kan rekommendera Livet efter dig av Jojo Moyes. Det finns flera olika svåra och viktiga frågor i den. Inte minst är skam och döden närvarande genom hela boken.

Om inte annat är det gött att gråta riktigt rejält och rensa upp i kanalerna nån gång då och då.

God läsning och god helg!
Sofie

Parprogrammering

I data/programmeringsvärlden finns det något som kallas parprogrammering och lär ha varit riktigt populärt för några år sedan. Vid programmering av kod sitter två programmerare vid samma dator och tangentbord och hackar just kod. Det lär ta lite längre tid men i gengäld blir det färre fel. Och det är felen som kostar.

Det är var riktigt gott att höra om detta fenomen då min uppsatspartner och jag sitter vid just samma dator och tangentbord och skriver uppsats. Vilket har betraktats med en smula klentrogenhet. Men -kanske tar det lite längre tid men det kommer att bli ack så mer rätt! Inte minst har vi rysligt roligt och ibland fattar jag inte riktigt hur alla sidorna blir till medan vi skrattar och flamsar.

Ha en riktigt fin hösthelg!
Sofie

Hur många organ ska du donera?

Anmäl dig till Donationsregistret här: http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

Det gjorde jag precis.

Läste i dagens Sydis om behovet av donatorer. http://www.sydsvenskan.se/sverige/doden-flasar-mig-i-nacken-varje-dag/ Och som det står: "Jag förstår om det här inte är frågor som man tänker på så länge man själv och alla runt om en är friska."

Det är bara att göra. När det är förbi är det förbi. Och då hade det varit skönt att vara till nån nytta även fortsättningsvis. Tror du på ett liv efter döden blir det ju till och med konkret!!

Skriv gärna i kommentarsfältet eller mejla mig eller messa mig när du också anmält dig!

Kram!
Sofie

92400 ord. 167 sidor.

Mycket text blev det maj 2007 - januari 2013. Mindre ska det bli. I boken som är på gång. En liten coffee table bok eller till dasset. Ett urval av 733 inlägg på min blogg.

Vad glad jag blir av att du är glad!

Jag var inne på en mack nu på morgonen och killen i kassan var så glad och trevlig och log vänligt. När jag gick vände jag mig om och sa just att jag blev glad av att han var så glad. Och då sa han att han blev glad av att jag sa det.

Härlig morgon! Ännu en av dessa dagar.

Inte bara en kvinnofråga!

Läser om förlossningssituationen i Lund och Malmö... http://www.sydsvenskan.se/skane/fortvivlat-pa-sus/

Det är väl inte bara en kvinnofråga att förlossningar inte sköts på ett bra sätt? Bra förlossningar handlar om kvinnor, män, barn och familjer. Om lidande och ångest och smärta och oro, till och med (livs)långa trauman. Och om glädje och framtid och samhörighet och trygghet.

Vi vet att ett gott omhändertagande påverkar det medicinska, påverkar smärta, påverkar kropp och själ, påverkar återhämtning, påverkar trygghet och sammanhållning.

Hur vi tar hand våra födande kvinnor och anhöriga och de nyankomna barnen är ett observandum på hur vi ser på våra medborgare, hur människor kan påverkas att må bättre, få en så god start som möjligt i livet och i och med familjen.

När dessutom erfaren personal varslar i god tid och säger att hallå, här har vi nog ett uppseglande problem - och ansvariga trots detta blundar, vad har vi då?

Det kommer ändå inte att funka...

och förresten kommer det att regna också. Och ändå, så är det bara att göra. Medan man väntar på att det inte kommer att funka och regnet ska ösa ner så kör vi. Det kommer ändå inte att funka. Och man kan ju ta på regnkläder och då brukar man säga att då kommer det inte att regna men om man inte hade haft regnkläder hade det gjort det. Så då kan man lika gärna ha med regnkläder utifall att det ska börja regna eftersom det ju til syvende og sidst inte är regnklädernas varande eller inte som avgör om det kommer att regna. Och om man vet att det inte kommer att funka i alla fall så kan man lika gärna ha det så trevligt som det går under tiden.

Fina förstajuniveckan!
Kram
Sofie

PS. Om det var någon som inte förstod resonemanget ovan så kan jag lugna med att det gör inte jag heller... Och ändå är det bara att köra på.:-)

Smörstekt kummel, svensk nypotatis och sparris

och ett glas rödvin till det. I skuggan av äppelträden. Jadå, det funkar finfint! Fortsatt fina lördagen!

"Tills skulderbladen blivit vingar"

Om någon tvivlar på tja, vad som helst, kan jag rekommendera läsning av Sofia Rapp Johansson. Jag har sträckläst den nu.

Alltså seriöst: nio terminer?!

Nio terminer betyder typ fyraochetthalvtår. 4,5 är en rätt liten siffra. Även om det så klart beror på. Men ändå, en massa år. Och ändå bara tio procent av mitt liv, eller fem eller hur man nu kan räkna på procent på år, det totala eller hittillsvarande. Även om jag pluggat många % av mitt liv. Nu är jag halvvägs i mitt liv. Det är rätt mycket. Och med halva livet kvar(?) har jag rätt mycket kvar. En del räknar inte bara år utan också dagar och timmar. Tänk om jag skulle räkna alla de ord jag någonsin skrivit? Och inte minst kommer att skriva under 2013... Eller på 9 terminer. Alla dessa ord. Och som de bär! Eller inte. ;-) 9 är nio som är 4,5 x två. The more the merrier eller less is more? Ett av alla dessa val.

Inte desto mindre. Det är tre ord som bör användas rikligt eller åtminstone 1 gång per text. Liksom ;

Ikväll är det fest, ja det blir liksom en nioterminersfest fastän det är te 10-festen. Imorgon så här dags vet vi om planeringen höll :-)

Ha en riktigt fin lördag med fint väder ända till solen har gått ner,
kram!

Det bara händer en massa saker!

Ute regnar det och inne är det varmt och gott. Även ute var det gott och skönt på hundpromenaden. Regnet är av slaget vår, det ska tvätta damm och pollen, det strilar stilla och det kommer uppifrån och trillar rakt ner. (Andra slag av regn kan komma från alla möjliga håll och dropparna vara hårda och smattrande.)

Det hände alltså att det blev en regnig dag. Imorgon kan det hända sig så att det blir en solig dag. Det är så gott att det blir som det blir. Vädret är ju precis så! Mycket annat med för den delen.

Liksom tydligen den här våren i stort. Just nu bara händer det en massa saker och det är roligt! Jag trivs när det är mycket. Även sådant som är mindre kul går att ta på ett bra sätt och så hände det att plötsligt var det som inte var så himla roligt, ja roligt igen!

Jag vaknade imorse kvart över fem och var "tvungen" att sticka ut, efter en kopp kaffe, och njuta av ett stilla Lund. Sedan har dagen fortsatt och än kan det hända att det bara händer en massa saker.

Flow. Tror jag det kallas. Lycka skulle någon annan säga. Njutning.

En sak som slagit mig är hur snälla människor är. Förvånansvärt ofta är människor snälla och gör en massa goda saker och är omtänksamma och det blir en massa positiva spiraler.

Nej, nu får jag sluta. Även om det inte blir det för mig just nu tydligen så kan ju du kära läsare tycka att det blir i mesta laget! :-)

Kram!
Sofie

Fredagsmysfinemang ;-)

Efter en dag med föreläsningar om depression i många timmar (tur att jag har förmånen att ha en glad grundstämning) blekte solen bort teorierna och via bolaget hem till trädgården och kaffe och tidningar i hagen hos Bolt. Fåglarna tutade och vinden blåste bort veckan som i ett nafs.

Strax dax att grilla hamburgare, en ale till det och senare en film och ett glas rött. Det kommer jag att sova gott på!

Liksom alltså typ: känslan av en ledig fredag och ledig helg, nästan; bara lite toastmasteri och sista handen vid ett utlåtande. Ja, det är en god fredag - glad, nöjd och lycklig! Jag sägs se nykär ut :-)

Kan du ha en riktigt skön helg!?

Kram!
Sofie

Närapå tårögd av bra vetenskapliga artiklar

Igår var den första, idag är den andra och imorgon den tredje läsdagen. Har en del artiklar som ska läsas och förhoppningsvis förstås och delvis sammanfattas.

Igår läste jag en artikel som jag blev närapå tårögd av. Den var så vacker: först en inledning värd namnet, relevant teori, bra introduktion till det som komma skulle; så metoddelen som var tydligt och stringent avdelad, resultatdelen sa att det här fann vi. Diskussionen diskuterade det som skulle diskuteras. När en artikel är som bäst, helt enkelt. Och så till en regredierad fråga: varför kan inte alla artiklar vara så??? Eller förresten det mesta övriga också: här har vi något, det gör vi något med och sen har vi gjort det - hej!

Till det ett språk som bara är att läsa. Rak meningsbyggnad, ord som betyder något, inte en massa krusiduller. Jisses, vilken våt dröm.

Ha en fin fortsatt solig helg,
Sofie

Tänka, snabbt och långsamt

Läser i min födelsedagsbok Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman en massa kluriga saker.

Bland annat om forskning om prajmning (priming) och inser hur prajmad jag blev vid ett tillfälle av att jag under en längre tid exponerades för en persons fotografi och när jag väl träffade personen för första gången blev alldeles till mig. Det undermedvetna hade gått före och subliminalt gjort mig redo för den här personen. Starka krafter och känslor i omlopp..!

Jag läser också om kognitivt flyt. En del skulle kanske kalla det flow. Jag skulle just nu kalla det lycka, eftersom jag är härligt, stillsamt och njutbart lycklig.

En annan rolig passage är "Om du är mån om att uppfattas som trovärdig och intelligent ska du inte använda ett komplicerat språk när det räcker med ett enklare." Han använder också ord som "pretentiös stil". Jag undrar om man med komplicerat språk och pretentiös stil också skulle kunna syfta till mängden ord?

Senast igår blev jag återigen varse att det oftast inte räcker med att svara ja eller nej på något utan att man måste linda in svaret i en massa fluff och luddigheter och tvetydigheter och ursäkter och förklaringar... the more the merrier känns fel i sammanhanget.

Tänk om det var så att vi kunde fråga saker och få ja, nej, kanske eller vet inte och att det räckte så? Fast då hade det möjligen inte funnits en arbetsmarknad för psykologer!? :-)

Fina lördagen, kram
Sofie

Så var det måndag igen!

Dessa fina måndagar. Ny start på veckan. Ny start på resten av livet. Ny fas, vilat i slutet av förra veckan och nu är det arbete igen. Om man inte jobbar skift förstås.

Imorse utbröt närapå en dispyt när jag avbröt gnället om att ja-så-var-det-måndag-igen och tyckte att ja visst är det härligt att det är måndag igen!

Det fortsatte med att man kanske inte kan tänka för att det är måndag morgon, att saker och ting går långsammare för att det är måndag morgon, att saker och ting är tråkiga för att det är måndag morgon.

Alltså, jag vet att det är superklämkäckt - men allvarligt talat. Jag har förmånen att gå på en lång och spännande utbildning. Jag går en utbildning som många skulle göra en hel del för att komma in på. Jag har hälsan och är hyfsat frisk här och där. Jag har glada barn, snälla vänner, andas frisk luft, kan sätta på kranen och få fint vatten i mitt glas. Jag kanske har turen att vakna glad de flesta morgnar. Jag är för det mesta glad. Men jag vet att jag var sur i tisdags morse, så det så. Jag vet att jag är arg ibland fast det går över väldigt fort.

Och jag är säker på att just du också har en massa att vara glad över. (Eller som de sa i filmen: "hur vore det med kåt, glad och tacksam?)

Alltså, jag vet att det är superklämkäckt. Men kom igen, det svänger ju katten. Le - och någon ler mot dig!

"Hej, jag vill ha uppmärksamhet"

Alldeles nyss kom Jensen och satte tassarna på min sängkant och tittade uppfordrande på mig. Självklart lutade jag mig fram och gav honom en massa klappar. Och så tänkte jag att vad enkelt det är ändå att säga hej, jag vill ha uppmärksamhet och så får jag det och goa snälla klappar. Så kom han förbi ett varv till vid sängkanten och han fick några fler klappar. Likadant var det med Bolt när jag släppte ut honom när jag hämtade tidningen. Han fick några klappar, han sträckte på sig, drog sig undan men kom tillbaka och buffade med nosen och sa hej, jag vill ha uppmärksamhet och så fick han han några klappar och kli bakom öronen. Och sen var det klart och han hoppade ner och började beta gräs.

Med tonåringarna som jag ännu inte väckt för frukost är det inte riktigt lika okomplicerat, det är nog mera Öh, och buffande och vad blir det (för mat). Men det är ok det med. :-)

Magsjuka och A-final i Alingsås

Igårnatt och dag spydde yngste sonen 12 gånger i Alingsås. Idag spelar de A-slutspelsfinal som sänds live, se länken: http://www.ahk.nu/index.php/potatiscupen Familjehandbollsspelaren ringde precis och meddelade detta stolt. :-) Även från bänken kändes det bra!

Det är sant att Lugis P00-lag är i stark utveckling. Andra gången på två veckor som de är i final.

En fortsatt fin söndag!
Sofie

Vem vill anställa mig på timmar i sommar och i höst?

Ja, våren får nog sägas ha kommit. Då menar jag inte den meteorologiska eftersom den har vi haft länge utan den verkliga våren: trädgårdsmöblerna står i trädgården, krukorna är tömda och förberedda för just vårblommor, Bolt ligger och solar i sin hage, grilldoften spred sig i området i går och det börjar puttra i rabatterna.

Efter vår kommer sommar och då ska studenter arbeta. Åtminstone denna skrivande student.

Jag behöver och vill ha timjobb i sommar och till hösten, fram till dess det är dags för PTP. Jag är bra på många saker: skriva listor, rensa arkiv, skriva texter, svara i telefon, testa, skatta/bedöma olika saker, organisera, prata med folk, koka kaffe, städa (jag är dyr men noggrann), laga mat, läsa korrektur, mata in data (siffror o/e bokstäver), listan kan göras lång.:-) Eller varför inte som psykologassistent!?

Utgångsbasen är Lund men jag reser gärna. Kortare eller längre uppdrag. Dagtid företrädesvis men jag är bra på att planera och kan få ihop komplicerade scheman och jobbar mot deadline och drar mig alltså inte för att arbeta kvällar och helger om det behövs.

Juni 2013 - Januari 2014.

0703-654513
sofie@skriver.se

Hej!
Sofie

Åh, ledig helg!

Såå gött det känns i hela kroppen. Efter morgonens statistik, som förvisso var väl så trevlig, avhandlades kalasandeplanering över lunchen och sedan shopping med goda vännen. Jisses vad bra det är att få följa med och shoppa, det är lika roligt som att shoppa till sig själv. Och billigare. Ja, tänk att få köpa några kläder nån gång igen. Ja, och sen kaffe och pratstund och SPSS-nedladdning på det så blev fredagen eftermiddag och sen kväll och så blev jag bjuden på middag och det var mysigt och gott. Tack! Nu har jag klätt mig i särken och ska somna med någon bok över näsan och nej, fastän jag vill det blir det nog inte någon sovmorgon ändå. Fast då kan jag gå ut till Bolt och snacka med honom och hämta tidningen och dricka kaffe i sängen. Somna om på morgnarna är jag bra på så det ska nog bli en fin lördag. Jo, visst ska jag ägna mig åt studier i helgen och jag gillar ju att ha huset fullt och det har jag haft ett tag men det ska bli skönt att i två dagar vara själv!

Kan du ha en riktigt skön helg?!?
Kram!
Sofie

En lång vinter med existentiell kris

Ja, rubriken kan syfta på att vintern har en existentiell kris. Och så är det nog, vintern vill inte riktigt släppa taget. Jag hörde att den vill hålla i sig ännu en vecka. Det är svårt att släppa taget i en existentiell kris. Men sen kommer våren, ja det gör den. Snart, vänta bara lite till.

För mig har det varit en vinter med existentiella funderingar. Ibland ser man inte när kriserna är under uppseglande och det kan hända saker som i förstone inte ser ut som en kris. I alla fall inte av existentiell karaktär. Det hände något i vintras som jag har skrivit om tidigare på denna blogg, det intuitiva är fortfarande lika sällsamt. Jag förstod inte då att det handlade om att jag skulle komma att ältas och stötas i den långa resan som det innebär att växa lite till, komma till någon mer insikt. När det hände blev jag förvirrad och visste inte vad jag skulle säga och sa förresten något helt annat. Det förstod jag sen. Men så här i efterhand är jag glad att jag kunde ta emot det som hände och nagla upp mig själv mot väggen och ta ett ja, struptag och säga att skärp dig tanten.

Nu vet jag något som jag inte visste då. Nu hade jag inte sagt och gjort som då. Frågan blir då om jag kan generalisera denna upplevelse till fler områden i livet så att jag får mer omfattande nytta av mina upplevelser?

Jag är precis den jag är, jag är så gammal jag är, jag är inte normalfördelad och det vill jag inte vara heller, jag ser mig själv i spegeln och känner igen mig.

En god fortsättning på de sista vinterdagarna!
Kram
Sofie

"Detta är inte åsikter jag står för."

I Sydis har en politiker gjort avbön. Hon hade inte menat vad hon skrev. Hon hade inte förstått. Hon tar tillbaka allt. Den är nog den bästa. Totalt onyanserat. "Allt."

Men vad är det som händer? Vad är det som gör att inte allt vårt beteende är en del av oss? Varför skulle nedsättande kommentarer "bara på Facebook, i förbifarten, när jag var full, jag menade det inte" inte vara en del av den personen? Som vuxna har vi ansvar för det vi är, gör, säger, inte säger, inte gör. Järnrör har man inte bara som tillhygge för att det råkade bli så? Att säga att en viss yrkesgrupp är på ett visst sätt, bara blev så? Att tycka att en viss "kategori" utifrån kön, ålder, etnicitet, sexualitet osv är på ett visst sätt eller att man har rätt att uttrycka sig på ett visst sätt om den kategorin "för man menar ju inget med det"? T ex "negerbollsdebatten": "jag har alltid sagt negerboll och därför kommer jag alltid att säga negerboll". Totalt oreflekterat. Samhället förändras och vi får allt lov att hänga med. Och väljer man att inte hänga med så får man nog inse att det kan komma till konflikter. Eller hur länge kan man skylla på "oförstånd"?

Visst, det kan bli fel och då kan man be om ursäkt. Och det är väl så livet är allra mest, att det blir fel. Men jag tror inte att saker och ting "bara händer". Dem vi är är vi av vad vi är, gör, säger, inte säger, inte gör; våra val, icke-val.

Jag tycker att jag har en skyldighet att vara hyfsat snäll, vara hyfsat nyanserad, vara hyfsat omsorgsfull när jag uttrycker mig till och om andra människor. Jobba för att det blir färre fel och en godare värld. I det ingår att inte säga nedsättande saker som andra kan bli ledsna av.

En sån där flexibel, kreativ och utmanande vecka

Denna vecka har varit en av de där goa veckorna. När det händer saker. Har det inte varit det ena har det varit det andra. Samtal, möten, mejl, sms, undervisning, handledning. Att veckan inleddes med tenta måndag morgon kl 8 är närapå glömt.

Flexibilitet är ett honnörsord. En ledstjärna att blicka mot. Att hålla sig i. Jaha, men då byter vi inriktning och ämne och handledare på uppsatsen. Och så var den saken klar. Ut med det gamla in med det nya. På tjugo minuter bara hände det, liksom. Bara att kavla upp och skovla på.

Känslor har det varit gott om denna vecka. Och då är det ändå inte mina jag tänker på i första hand:-)

Att avsluta veckan med en ljuvlig middag, tack!, och rödvin och film och en god natts sömn var nog det rätta.

Fina helgen!
Sofie

Rättspatos och terrierbeteende!

Intressant läsning om medarbetare: http://www.linusjonkman.com/?p=2282

Alltså: normalfördelat beteende i all ära men det är ute i svansarna det hettar till! Fast det klart, det beror på vad man är ute efter:-)

Ha en god vårdag,
Sofie

Det är HUR man säger det!

En av de första sakerna vi pratade om på utbildningen var Jan-Åkes glasögon (obs, metafor) och att vi pratar med varandra dels på en konkret nivå och dels på en abstrakt nivå. Sedan dess har vi pratat om hur vi pratar med varandra på en massa olika vis. Också det som inte sägs, det uteblivna, det parentessatta. Och så då förstås hur det sägs.

Något centralt också är om man ställer raka frågor utan krusiduller eller om de bakas in i en massa fluff. Och svaret, om det är svaret på det som det frågas om. Och om svaret blir: ja eller nej. Och när det kanske kommer annan info utöver ja eller nej, vad händer då?

Om någon tar sats för att säga det som ska sägas, vad kan det då vara för budskap? Liksom om någon dröjer med utsagan eller säger det som en kulspruta, Pirjos metafor, hur kan man förstå det?

Jag är en varm förespråkare för ja eller nej. Det som kommer därutöver kan vara det som man blir ledsen av, glad av, sårad av, arg för. För det är hur något sägs som är det egentliga budskapet, som jag ser det.

Kanske är det dessa resonemang som gör det svårt för icke-psykologer att tala med psykologer. Att icke-psykologer är rädda för allt än ja och nej. I vilket fall är det intressant hur mycket som kommer fram av HUR något sägs!

PS. Ett exempel kan vara när någon frågar om hur det känns och svarande säger att hon/han tänker en viss sak. Eller om frågan rör volition, vill den svarande en viss sak och svaret blir tänker eller känner. Ja, du kan själv räkna ut alla upptänkliga versioner känner, tänker och vill i kombination. Det intressanta är när det blir en diskrepans som bär mening.

Post-tenta-koma?

Det blev lite tomt efter tentan imorse. När jag kom ut klockan 11 var det så härligt vårväder och jag blev alldeles sprittande yr. Lite koma/psykos men efter lunch, kaffe och lite gaggande och en rask och frisk och skön långpromenad så är jämvikten där, balans igen.

Och - håll i dig nu (du läsare som vet hur jag tycker om att tenta): jag tycker att vi borde ha salstentamina på de flesta kurserna på programmet. Det verkar som att jag pluggar på ett annat sätt inför tentorna varför jag tror att det vore bättre för lärandet med just salstentor. Jo, hemtentor är väldigt bra också, om de är bra. Fast det gäller ju för salstentor också. Seminarier är också bra, om de är bra förstås!

Sen är det dock så skönt att det inte är så många fler salstentor kvar, bara en faktiskt!:-)

Ha en riktigt fin vårkväll!
Sofie

Vad ska jag jobba med i sommar?

Sommaren ter sig oklar. Svårt att visualisera shorts och solglasögon idag dock men om tre månader är det dags.

Sommarjobb är alltid lika intressant så här års. I år funderar jag på om jag ska göra annorlunda. Frågan är vad?

Vad tycker du att jag ska ha för sommarjobb? Eller flera sommarjobb? Kanske något projekt under del av sommaren? Kanske något som jag inte tänkt på förut?

Ha en fin kall februaridag!
Sofie

Fira färdiga frontallobens födelsedag!

Idag ska vi fira goaste vännens födelsedag! Det är också särskilt högtidligt eftersom att denna numera 25-åriga mans frontallob antas vara färdigutvecklad. Om det nu är så, det kan man inte veta (!) men det har vi åtminstone läst om i neuropsykologin. Man skulle kunna tänka sig att tanken om frontallobens utveckling skulle kunna vara en social konstruktion, skulle man kunna tänka sig.

Oavsett hjärnstrukturerna blir det fölsis (man får alltid önska sig sin födelsedagsmiddag, det upphör inte vare sig med ålder eller utvecklingsnivåer) med köttfärssås och spaghetti och äppelpaj med vispgrädde. Minsann rödvin också.

Grattis och hurra, hurra, hurra!

Gilla februari!!

Läser i Sydis att det enligt Karin Zillén inte finns några förmildrande omständigheter för februari. Att januari har sina förtjänster liksom mars. Men att februari, nej den går bara att hata.

Men va fan! Jag tycker synd om februari när jag läser det. Vad har februari gjort för att bli så styvmoderligt behandlad? Det är ju till och med en av årets roligaste månader. Den har ett annorlunda antal dagar jämfört med övriga månader. Den är den månad som kan stoltsera med att variera i antal. Helt galet!

Vidare är februari som kommer efter en postjulmånad med träningsångest för många människor. Februari kommer före en ny späkningsmånad om påsk ligger i mars vilket den gör i år. Om man nu tvångsmässigt måste späka sig så fort det kommer en högtid. Det kommer flera högtider. Det gör det varje år. Det är liksom en regelbundenhet att förhålla sig till.

Februari är också en månad som medger reflektion, tänkande, funderande, kontemplerande och sånt som fungerar så bra i mötet mellan mörkret och ljuset, snön och barmarken, frosten och knopparna. Man kan till och med hinna tänka på döden och det kan man med framgång göra lite mer.

Det handlar bara om förhållningssätt. Lyft blicken, titta upp och ut, titta ner. Se de stora sakerna och se de små sakerna, på himlen och på gångbanorna och i rabatterna. Jag väljer att gilla februari! Jag tror att det blir roligare så:-)

Hej!
Sofie

Are you enough?

TED är en fantastisk instittution. Det mesta och det bästa finns där.

http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability.html

Skam är som jag sagt förut något av det mest intressanta jag vet, och sårbarhet är andra sidan av myntet.

Ha en riktigt fin snöig söndag
Sofie

Efter Fru Blogger kommer Mera Fru Blogger - pragmatism

Hej kära läsare!

Min blogg har bytt namn lite grann. Det beror på att ett urval av blogginläggen från Fru Blogger ska bli en bok (- januari 2013). Jadå, det är så! Till hösten ska den komma ut. Och visst kan du ställa dig i kö för ett exemplar redan nu, skicka mig ett mejl. sofie@skriver.se

Och sen bara fortsätter bloggandet. Mera bloggande. Idag ska det handla om pragmatism.

Pragmatism: benägenhet att låta beslut om handlingar vägledas av deras praktiska följder.
Pragmatiker: person som sätter resultat framför ideologi.

Visst har jag övertygelser, ibland lite rigida, ibland lite flexibla, ibland lite av allt möjligt. Men som svar på dagens diskussion på seminariet: jag är där klienten är och det är klienten som har sin upplevelse, sina svårigheter, sitt tolkningsföreträde, sitt beslut, sig själv i sin hand. Jag är klientens tjänare med tillgång till psykologens alla perspektiv och det är min skyldighet att försöka förstå klienten utifrån hans eller hennes utgångspunkt, perspektiv, behov och önskningar och prata det språk som klienten pratar. Jag byter glasögon, språk och kappa eftersom jag inte är till för mig själv utan för min klient. Sen att jag visst det har övertygelserna - också.

Kram
Sofie
pragmatiker

Meningen med livet?

Fråga: Vad är meningen med livet?

Här hade jag tänkt att jag skulle skriva en massa förnumstiga tankar. Att det kan vara olika för olika personer. Barn skulle kunna vara en mening viktig för många. (Jag tycker inte att barn är meningen med livet. Men mina barn har gett mig mycket mening.)

Till slut blev det så här enkelt:

Svar: Att fundera över meningen med livet.

Och sen då:

Då är det döden som återstår.

...en skärm för ögona...

"Jan är inte stollig" sa hon. "Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på'n, så att han inte ska behöva se  det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för."

Alla gånger jag läst detta stycke har hjärtat klappat på mig. Vad vore våra liv utan försvar, och kärlek?

Så blev 2013 också ett Selma Lagerlöf-år.

Vårkänslor!

På väg till min frisör, Jessica på CAPA, fick jag ett lyckorus i kroppen. Solen sken på ett litet speciellt vis, ljust och klart och ja, det var vårljuset! Trots minusgraderna och snön och kalla knäskålarna har visst vårkänslorna kommit. Att då också ha vårkänslor i håret är helt rätt.:-) Och fortfarande håller 2013 i sig. Man skulle kunna tänka sig att jomen det har bara gått 24 dagar på detta år. Man skulle också kunna tänka sig att ja, det har gått hela 24 fina och bra 2013-dagar! 2013 är ett bra år. Sen kommer några fler. 2051 fyller jag 84. Då tänker jag sluta jobba. Sen är det bara pensionen kvar. Då det är dags att börja läsa italienska, spela golf och tja, vad hittar man mer på då? Färgar håret blått? Fast det gjorde jag när jag var 20 så det är redan testat.

Fina våren!
Kram
Sofie

365-1 till examen! Om nu psykologer behövs?

Igår var det på pricken ett år till det är dags för examensceremoni i aulan. Konstigt. Fyra år har gått fort. Och jag tror att 2013 kommer att göra det också. Och vilket år det kommer att bli sen.;-) Hittills har jag en redigt go känsla i magen.

Samtidigt som det har gått fort har det också varit en lång tid. Mycket vatten har flutit under broarna.

Jag tycker att det är bra att psykologprogrammet är så långt som det är. En av alla insikterna (!) är att den vetenskapliga utbildningen är en av de viktigaste delarna på utbildningen. Utan den hamnar vi lätt i kvackeri, tror jag.

Något som jag fortfarande undrar är:

behövs psykologer?

Kan andra personer/yrkeskategorier lika väl sköta utredning, diagnostik, behandling; för individer, grupper och organisationer? Är andra personer/yrkeskategorier lika skickade att vara chefer och ledare? Behövs pedagogiska psykologer i skolan full med pedagoger? Behöver ett team en psykolog?

2013 är endorfinernas år!

Jisses vad de hoppar de små endorfinerna. Avlagt visit på Gerdahallen idag. Det enda som går att göra efter ett gympastång pass är att vara glad och nöjd. Och full av energi. Och här ska skrivas! Så det passar ju lysande.
Sen kunde lite oxytocin kanske vara nåt i år:-)

Förresten, har du sett vad ljust och härligt det blir av lite snö!?! ;-)

Stora kramen
Sofie

Gilla döden!

Läser Lotta Lundbergs artikel om sociala medier i dagens Sydis. Det finns två problem som jag ser det. Att man inte skulle kunna gilla döden. Och att handskrivna kondoleanskort skulle vara "finare".

Varför skulle man inte kunna gilla döden? Måste döden ogillas? Kan inte döden rent praktiskt vara dags just när den kommer? Kan till och med vara en befrielse just när den kommer.

Visst är det trevligt när det kommer handskrivna kort. Det är en särskild sorts kärlek när jag öppnar brevlådan och finner just det. Men kan det ha mer med personen som skickar dem att göra? Om nu nån elak person skickar mig ett handskrivet kort faller hela konceptet.

Gilla döden. För jag tror att när jag gillar döden så lever jag. Bejaka döden! Och förresten är det svårt att låta bli, som sagt är döden det enda vi någonsin kan vara säkra på. Den rent faktiska döden kan inte riktigt mentaliseras.:-)

Och jag får hellre många gillanden på facebook än ett elakt handskrivet brev.

PS. Det är tråkigt när någon dör. Ofta blir man ledsen. Gråter till och med. Är det måhända det som är det otäcka med döden? Att de som blir kvar blir ledsna och gråter och att vi kanske tappat bort förmågan till sorg? Att sörja är inget att slarva med. Jag gillar (!) idén med ett sorgeår, med svart band runt armen. *Här pågår sorgearbete*. Göra saker grundligt. Man skulle till och med kunna drista sig till att det är svaret på frågeställningen: När jag blir ledsen av sorg - ska jag sörja. Sedan kan sorgearbete ske på många vis och det är resandes ensak. En rosa klänning fungerar också tror jag.

Se En oväntad vänskap

Jag såg En oväntad vänskap. En fransk film. Många har sagt att den är bra.

Ok, jag skulle se den. Säkert franskt och lite pretto också. Finkulturell. En film för tanter.:-)

Jag undrar om den inte var en av de bästa filmer jag sett. Höll hela vägen. Blev inte klistrig eller smetig. Visst skulle man kunna koka ner den till en av 20 teman som litteratur och film handlar om. Men vilken leverans. Egentligen räcker 10 minuter i början för att jag skulle bli nöjd. Halvvägs i filmen inser jag att kommer att se denna film igen. Sen handlar den dessutom om en ryggmärgsskadad patient och det i sig gör att jag gillar den. Den balanserar på en egg och ibland gör det ont, på gränsen till "sluta nån gång då" och då slutar det. Och så fortsätter skådespelarna att göra film när den är som bäst.

Om man skulle ta sig ett glas vin

Sovit gott.
Vaknat.
Druckit kaffe.
Lagat äggröra och bacon.
Vinkat av sonen vid tåget.
Släpat hunden hem genom stan.
Har korrekturläst.
Förfärdigat (ännu ett av ordbokens skatter) en pdf.
Strukturerat en pepis (power point-presentation).
Skrivit en portfolio.
Skrivit en programutvärdering.
Städat badrummet.
Duschat.
Ingen ögonskugga.
Ätit god persisk lunch. Tack!
Druckit kaffe.
Ska dammsuga.
Stryka.
Hänga in kläder i klädkammaren.
Tvätta handdukar.
Rensa ut gamla strumpor, sortera in nya.

Går dock för eftermiddagspasset starkt ut med ett glas vitt och tidningsläsning på soffan.

Det är vad jag kallar en god fredag!

Fina helgen önskar jag dig,
Sofie

PS. Gnarlys viognier är inte dum.:-)

Rädsla

Näst skam är nog rädsla den intressantaste av Tomkins affekter. Skam har sin alldeles egen position och vad händer då med rädsla för skam?

Enligt kära ordboken:
skam - känsla av blygsel över oförmåga eller förkastlig handling
rädsla - stark negativ känsla som uppkommer av att ngn eller ngt upplevs som hotande

Inget att skämta bort då. (Även om allt i och för sig går att skoja om enligt min mening.)

Härommånaden hände det sig att jag tänkte på skam, inte förstod att jag var rädd och tog till försvar: rationaliserade, intellektualiserade och ja, till och med sublimerade. Jag kom visserligen på mig med det, väldigt bra, men lite för sent. Synd. Det är förstås inte omöjligt att göra något åt, för det är nästan aldrig med något. Men den här gången tar jag det lugnt. Eller lugnare:-) Rädsla gör mig lite snabb ibland.

Solen är på väg ner men ljuset har kommit åter med en speciell ton av vårvinter. 2013 kommer att bli ett år att njuta av!

Kram
Sofie

Godmorgon 2013!

Godmorgon världen, godmorgon kära läsare! För ni är några stycken regelbundna från Sverige och andra delar av världen. Emellanåt roar jag mig med att räkna och för det mesta ligger antalet per dag mellan 20 och 40 unika läsare från många håll. Tack för att du läser min blogg, du är unik!

Ett gammalt år tog slut igår. Minnena därifrån tar inte slut. Vissa saker hör mer hemma i glömmeburken medan andra sannerligen är fina och kära.

För ett år sedan avslutade jag min tid på Orup som psykologkandidat. Efter det visste jag att det nog ska kunna bli någon slags psykolog av mig.

För ett år sedan hade jag nydragen tand och nydragen tånagel. Förra året kämpade jag mig igenom sviterna av tanddragningen och nu gör det bara ont då och då. Har nog vant mig. Förra året skadade jag hälsenorna men är mer rädd om dem nu.

Förra året påbörjade jag nästsista året på utbildningen och tänk vad fort det går för i år börjar sista året. Det är några kurser kvar och en uppsats och ett år med psykodynamisk terapi. Förhoppningsvis en sommar som psykologassistent. Jobbar på det.

På familjefronten frodas Bolt i trädgården, han är bara för snygg i sin vinterkostym och väldigt rar också. Jensen är lika pigg som vanligt och om ett par månader fyller han 15 år. Det är 99 år om man räknar om det. Äldste sonen fortsätter vara tonåring medan den yngsta blir det. Det blir spännande att följa deras sportande, det har sannerligen hänt mycket i år.

Om jag har några nyårslöften? Brukar försöka undvika det.

Men jag har tänkt att jag ska hålla fanan högt och träna tre gånger i veckan. Och ila fram och tillbaka på Harderbergaspåret och upp och ner för Tornavägen. (Må senorna hålla sig.) Äta mycket broccoli. Vara snäll, bestämd, glad, öppen, kreativ och envis. Det räcker för ett år.

Jag hoppas du får ett fint 2013, det ska jag försöka ha. Tillsammans gör vi 2013 till ett år med kära minnen och minsta möjliga till glömmeburken.

Kram!
Sofie